Jag vet inte vad det är med mig. Jag har varit trött och hängig hela helgen. Har knappt lyckats åstadkomma något alls. Känner mig helt urladdad.
Jag borde använda helgen till att ladda upp mina batterier, varva ner och göra mig redo för en ny fantastisk vecka full av möjligheter. Och det har jag väl gjort. Jag har sovit nästan hela helgen. Men jag känner mig fortfarande trött.
Jag kommunicerar dåligt. Det blir missförstånd. Förvirring. Besvikelse. Det är synd och sällan meningen, men så är det ibland. Allt händer lite snabbare än jag orkar med att hänga med. Kan inte koncentrera mig.
Tänk om jag bara hade kunnat byta batterier. Eller kanske koppla in mig med någon sladd någonstans och bara känna mig helt fullladdad när jag vaknar imorgon bitti. Det hade varit väldigt praktiskt. Istället snörvlar jag och känner hur det börjar göra lite ont i halsen.
Ska nog äta lite frukt och gå en promenad imorgon. Inte för att det hjälper kroppen fysiskt. Tror snarare att det kan få positiva psykologiska effekter. Om jag tror att jag borde bli frisk av det kanske jag blir det. Min kropp är ganska puckad så min plan kan säkert funka!
I andra nyheter skrev skrev pappa på facebook att han hade sjösatt båten.
"Jag såg att du sjösatt båten" sa jag när jag träffade honom i lördags.
"Sjösatt och sjösatt" svarade han "den låg på botten när jag kom till båtklubben, och nu är den uppe vid ytan".
Jag kan inte förstå varför han inte skrev det på sin facebook. Klockrent!