Det började spekuleras i var flaskorna kom ifrån och vad de innehöll. "Det är 40-procentig sprit i" föreslog någon, "Nej, det är 95-procentig sprit i" kontrade någon annan. Att flaskorna innehöll alkohol var det ingen som tvivlade på.
Någon påstod att vi fått flaskorna "på köpet" i någon deal. Eller så var de inköpta för att blanda bål till någon företagsfest för länge sedan. Jag har ingen aning. Det var mycket märkligt. Att alkoholen kom i plastflaskor med plastkorkar som inte gick att återförsluta var det ingen som höjde några ögonbryn över.
Till slut kom vi överens om att vi skulle använda alkoholen för att tvätta tangentbord och möss och sedan göra oss av med det som blev över.
Då slog det mig att jag lånat ut en mus till Pinky och att hon hade klagat över att den var smutsig. Jag var på vippen att be att få lite alkohol "så jag kunde tvätta Pinkys mus" men hindrade mig i det ögonblick jag insåg att det fans risk för feltolkningar.
På fikat pratade vi om Vetenskapens värld. Ajla berättade att stresshormon som gjort att blodet koagulerat snabbare, vilket var bra när vi var grottmänniskor som slogs mot sabeltandade tigrar, numera gör så att blodet stoppas upp i våra blodkärl vilket leder till massa sjukdomar - för att vi är för stressade. Det som räddade oss då dödar oss nu.
Marie undrade varför vi tjänade på att vårt blod koagulerade bättre när vi blev stressade förr i tiden. Jag förklarade (gissade) att vi skulle sluta blöda snabbare om vi blev skadade av de där sabla tigrarna. Efter min förklaring blev jag anklagad för att ha tittat på Vetenskapens värld med Ajla, trots att det (bevisligen) gick att dra den slutsats jag dragit genom att bara följa konversationen runt fikabordet.
