Stockholm i solsken

Idag har det varit helt sjukt fint väder i Stockholm (även historiskt har vädret varit riktigt bra). Det är härligt. Längs kajerna i stan har folk legat som flockar av valrossar och gassat i solen.

Men alla uppskattar in solen lika mycket.

En tjej i svartfärgat stripigt hår, svarmålade läppar, trasad t-tröja, nitarmband och tatueringsutsmyckad kritvit hy stod i solen tillsammans med sina vänner som var solbruna och klädda i färgglada sommarkläder. Hennes kompisar var glada som solstrålar och tjoade och njöt av värmen medan tjejen i svart såg ut som en katt gör när den fått vatten över sig. Stackarn.

I Gamla Stan försökte en halvblind kvinna iklädd solglasögon ta ut pengar från bankomaten. Kön växte snabbt och kvinnan, som tycktes helt oberörd, kämpade med automaten. När hon, efter flera minuters försök med att hålla ena handen så att displayen skuggades och det gick lättare att läsa (varför hon inte tog av sig solglasögonen vet jag inte), tillslut lyckades ta ut pengar vände hon sig mot kön och förklarade att det var nästan omöjligt att se vad det stod på skärmen.

En bra ursäkt, kan tyckas, men så var vi andra tvungna att prova själva så då kändes ursäkten onödig. Hon kunde inte vinna. Antingen var det nästan omöjligt att läsa på skärmen, i vilket fall hennes ursäkt i och för sig hade varit befogad, men helt onödig eftersom vi också skulle komma att inse det. Eller så var skärmen helt läslig, i vilket fall vi bara skulle tycka att hon var halvblind.

Eftersom jag öppnade med att avslöja att hon var halvblind förstår den alerte läsaren hur läslig skärmen var.

På The Liffey fick vi stamgästrabbat. Det förtjänar en skål! Efter det lyckades jag irritera mitt sällskap, mycket, flera gånger, och jag slutade inte. Som tur är hade jag självinsikt nog att inse att jag var irriterande. Alltid något.