Ni tror att det är fest, men för oss är det bara tisdag

Jag vill tacka alla som kom på Emelies fest igår. Det var mycket trevligt.

Tack alla som vågade smaka på mina pajer.
Tack alla som uppskattade mina pajer sa det till mig.
Tack alla som inte uppskattade mina pajer och var artiga nog att låta bli att berätta det för mig.
Tack Charlie som var med trots stress med C-uppsatsen, som var moraliskt stöd till Emelie (genom att ständigt kritisera) och som okuperade en plats i köket strategiskt nära dipp och chips.
Tack tifen som hjälpte mig att göra tapenade och skära grönsaker.
Tack Charlotte som visade mig de roliga isländska serieteckningarna och förklarade att hon spelat alldeles för mycket Torchlight.
Tack Sandy som kunde nästan hela sångboken utantill, som var både feg och modig, som kom i nystruken dress och upprivna jeans och som genom sin kvinliga list lyckades få mig att jobba extra i köket.
Tack Rob som kom ihåg att lämna tillbaka mina nycklar när jag var för onykter för att påminna honom.
Tack Vala som tyckte att vi hade den bästa festen på gatan.
Tack Mary som lyste upp festen med sitt glada humör och kylde ner min kind med sitt kalla öra.
Tack Renen som var med och dansade när han inte delade World of Warcraft-anekdoter med mig.
Tack Lars som jag inte hade träffat på flera timmar, som kom med choklad och som hjälpte oss reda ut varför Jason Bourne är hur grym som helst.
Tack Nilish som förstod vikten av att samlas i köket för att bröla i kör och som såg till så att tifen fick lite frisk luft.
Tack Emelie som bjudit in alla, städat lägenheten och som framförallt dansade mest.
Tack Pinky som kom trots tvivel och som dansade och sjöng och festade och log.
Tack väggen. Du är min vän.
Tack alla som sjöng.
Tack alla som dansade.
Tack alla som festade och hade roligt.

Tack. Det hade inte varit detsamma utan er.

<3