torsdag 22 juli 2010

Skål för The Liffey!

När du läser detta har jag förhoppningsvis redan landat i New York. Jag är ledsen att jag inte kunde hålla er sällskap när ni firar halvårsjubilleum, men så kan det gå.
Det har varit ett halvår med många minnesvärda torsdagar. Den långe, den snygge, den gamle och vår kille har spelat musik och vi har sjungit med. Det har bestälts Staropramen efter Staropramen. Ibland har vi fått sällskap av någon vän, andra gånger har det bara varit vi tre. Vi har lyssnat efter sticket till Stand by me och brölat med till Drunken Sailor.

Vi har klappat och tjoat. Följt klotterkonversationen på toaletten i källaren. Beställt in chips, ibland till och med en burgare. Vi har spillt öl och det har firats, varje gång. Vi har klurat på vad det är som gör att vi blir serverade i sejdel vissa gånger och i vanliga glas andra gånger.Vi har skålat. Att vi har skålat.

Jag skulle vilja utbringa en skål. En skål som sträcker sig ända över Atlanten. En skål för oss. En skål för sex månader. En skål för The Liffey! Skål!