Allt kan gå så fel så fort.
En slö kniv, en okoncentrerad Albert, mer behövs inte. Det är så lätt att slinta och huden är så skör. Kniven så snabbt. Det svider och blodet rinner.
Det svider men Albert fortsätter skära. Blodet färgar fingrarna röda. Han stoppar fingret i munnen. Varm len blodsmak. Svider fortfarande. Tar en bit hushållspapper och lindar det runt fingret. Fortsätter skära.
Den röda fläcken växer ljudlöst. Snart är hela pappret svampigt blodrött. Känner pulsen i fingret. Känner. Varje. Hjärtslag. Pumpa. Mer. Blod. Till. Fingret.
Sista tomaten skuren. "Kan jag hjälpa till med något mer?" frågar Albert. "Nej, det är ingen fara." svarar hon. Han tittar ner på skärbrädan. På de skurna tomaterna. På kniven. Det svider från såret, men han är stolt. Det ser bra ut. Snyggt skuret.
"Hon borde önska sig en vassare kniv" tänker han "eller kanske ett brynjärn."
