Vi tog femte avenyn upp en bit, svängde av mot broadway, passerade Times Square och fortsatte norrut mot Central Park. Väl där gick vi längs parkens kortsida mot Apple Store. På vägen köpte vi en adapter från europeisk till amerikansk stickkontakt (så jag skulle kunna fortsätta blogga), första stället vi frågade kostade den 40 dollar, andra sället kostade den 20, men vi fick den för 15. Det kändes fortfarande onödigt dyrt och jag vill inte ens veta vad de kostar på Clas Ohlson.
När vi kom till Apple Store insåg vi tre saker. 1) Det var fortfarande sjukt mycket folk 2) Apple Store har öppet dygnet runt och 3) iPad-modellen pappa ville köpa var slut och skulle inte komma in på två till tre veckor. Vi gick ut igen i jakt på tjeckisk öl och en irländsk pub.
Jag vet inte riktigt om det var vår brist på tålamod eller min oroliga mage men det kändes som att det inte fanns en enda bar att traska in på. Speciellt inte någon irländsk. Efter många om och men lyckades vi dock hitta både tjeckisk öl, en irländsk pub och Beatrice Ask. Hon var mycket mindre i verkligheten än vad jag hade förväntat mig men tyvärr tog vi ingen bild på henne. Undrar vad hon gör på Manhattan.
Efter lite modest öldrickande till Liffeys ära gick vi tillbaka till hotellet och hämtade upp Stella. Vi tog tunnelbanan ner till The Village.
Pappa kunde inte låta bli att berätta om den gången någon satt sig bredvid honom på tunnelbanan i New York och petat honom i sidan med vad pappa antog var en kniv och bett pappa om alla hans pengar. (Någon annan hade börjat skrika i vagnen och mannen med kniven hade hoppat av vid nästa station, tillsammans med den skrikande mannen. Kvar var bara pappa och en annan man, som hade börjat ta av sig alla sina kläder.) Hur som helst. Vi tog oss till en restaurang som hade utsökt lamm (som var svårt att fotografera).
Efter maten tog vi en liten promenad och hittade ett kaffé som hette Think Coffey, en kedja med tydliga miljöidéer och med den bästa toaletten på länge. Det fanns bara en och den var inte särskilt ren och helt nerklottrad, men klottret var underbart. Det var långa konversationer skrivna till varandra. Det var filosofiska uttryck om livet, döden, uppgivenhet och idéers styrka. Pinky, du skulle älska det!
Jag har lite dåligt samvete över att jag inte tog någon bild på Beatrice Ask så som kompensation får ni en närbild på polisen med tjejerna från tidigare idag. Enjoy!
