Konsten att sno från andra del 1.

Alla vill vi sno från andra.

Exempel: 

Jag går ner för trappan och ut i köket. Jag öppnar kylen och sen en princesstårta inhandlad till min systers födelsedag som vi ska fira om några timmar när resten av familjen vaknat. Jag tar fram ett litermått och proppar ner nästan hela tårtan i det. Det blir kanske två bitar tårta kvar i kylskåpet. Två rättså tilltuffsade bitar.

Jag tassar ut ur köket, tar på mig mina sandaler och går ut i trädgården. Jag har ett perfekt gömställe bakom en buske där jag kan äta ifred utan att någon hittar mig.

"Gott som fan!" tänker jag

Jag glufsar och smaskar, försöker få tårtan att försvinna

"Mmm.. tårta," säger jag "mmm tårta, varför är du så god?"

Det jag i det läget skulle kunna göra är att:

1. Äta upp all tårta och stilla min hunger.
2. Acceptera att det både är dumt och barnsligt att sno min systers födelsedagstårta, gå tillbaka till köket och försöka återställa tårtan till ätbart skick.

Om jag skulle följa förslag 1 så skulle det leda till att jag fick utlopp för min hunger. Det skulle också hjälpa mig med att få i mig lite extra kalorier som jag verkligen behöver. Samtidigt skulle jag fortsätta min stjälande livsstil och jag skulle få rätt svårt att förklara varför tårtan är borta. Det senare är dock inget större problem, jag kan nog smita tillbaka in i köket, diska litermåttet, smyga upp till mitt rum och somna om. Ingen skulle vakna. Ingen skulle misstänka att jag varit uppe mitt i natten och diskat. Klockrent.

"Jag älskar dig. Allt är din förtjänst. Det är din förtjänst att jag är mätt och belåten. Fan va jag ser drogad ut. Fan va najs!"

Om jag skulle följa förslag 2 skulle jag inte bli mätt. Ja, det är svårt att acceptera, men det är faktiskt så det hänger ihop. Inte äta --> hungrig, äta --> inte hungrig (för värden av äta > hungrig)

"Oj, va jag blev hungrig. Varför tog jag bara inte tårtan? Då skulle jag vara mätt och belåten nu."

Jag menar inte att det är fel att vara hungrig. Man blir hungrig av att inte atä upp sin systers tårta. Det jag menar är att man kanske inte behöver bry sig om andra. Det löser inte problemet. Det tar inte bort hungern. Att undvika att äta skapar fler problem än det löser.