Andra dagen i New York

Jag sitter på hotellet, hör hur åskan dundrar utanför och hur regnet smattrar mot rutorna. Det är en passande avslutning på vår andra dag i New York, en dag som började tidigt.

Hade fått för mig att jag skulle gymma på morgonen. Jag vaknade tidigt, vid sextiden, efter att ha sovit ganska dåligt, trots att jag var mycket trött, på grund av AC:n som sprutade kall luft på mig (alternativet hade dock gjort det ännu svårare att sova). För att klara av att gymma behövde jag frukost. Jag tog med mig pappa ut på jakt efter något att äta.

Allt är större i Amerika. Till och med de som samlar tomburkar har större kärror med fler tomburkar än jag någonsin sett i Sverige. Centralen är större också. Jag och pappa gick till Grand Central Station. Det var helt enormt. Utanför hittade vi ett frukostställe på ett hörn. De hade fruktsallader, färska hallon och blåbär, massa olika omeletter, pankakor - allt! Och allt gick att beställa "to-go".

Vi köpte tre olika omeletter och tre fruktsallader och gick tillbaka till hotellet. Det var inte alls lika varmt som dagen innan, riktigt behagligt faktiskt, och situationen blev bara bättre av att det inte var så mycket folk som rörde sig så tidigt på morgonen. Efter frukosten gick jag ner till de lilla gymmet de inrett i ett vanligt hotellrum. Jag sprang lite, lyfte lite vikter och gick sen upp till rummet för att duscha av mig och byta kläder.

Resten av dagen går att dela in i två dela: före Inception och efter Inception. Före Inception strosade vi runt i jakt på ett par skor till Stella. Det gick inte alls bra, men jag lyckades hitta ett par Converse som var mer hela än de gymnastikskor jag lämnade kvar hemma i Sverige och inte särskilt dyra.

Sen såg vi Inception på en IMAX-biograf på 42:a gatan. Skillnaden mellan IMAX och vanlig bio känns som skillnaden mellan DVD och Blu-ray. Bilden är  knivskarp och ljudet medryckande (vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att sallongen hade en ljudanläggning på 12 000 watt).

Jag blev helt förtrollad av filmen och när jag stapplade ut ur sallongen hade jag svårt att förstå var jag befann mig och varför. Vi kom ut på gatan. Det var fullt med främmande folk på denna främmande plats och jag kunde inte låta bli att fråga mig om jag drömde eller om det var verklighet. Jag kom fram till att om jag drömde så befann sig säkerligen min kropp på ett mycket varmt ställe, för jag svettades ordentligt.

Vi tog tunnelbanan ner till Lower East Side, på vägen tog pappa en bild han tyckte var cool.

Vad vi skulle göra i Lower East Side, eller kanske i The Village, var mycket oklart. Pappa sa något om klädaffärer men vi hittade inget roligt, och så var det så galet varmt och kvavt. Vi gick till Washington Square Park där det var så varmt att hundarna var tvungna att dricka flaskvatten och människorna var tvungna att bada i fontänen.


Vi avslutade med att äta en femrättersmiddag på en jättefin restaurang vars mat endast överträffades av tjejen som satt snett mittemot mig (inte tjejen på bilden nedan, den är tagen innan det kom några och satte sig vid bordet bredvid vårt och följdes av att Stella frågade mig "Albert, varför tycker inte u om mig?"). "Det här smöret har vi gjort själva här i restaurangen" sa kyparen, och på den nivån var hela måltiden. Tomat och melon-gazpacho, ankbröst och björnbär serverades bland annat, jag kommer inte riktigt ihåg, då tjejen som jag satt och sneglade på distraherade mig med sin skönhet.

Imorgon tar vi tåget till Washington DC. Undrar vad som väntar där.

På jakt efter tjeckisk öl och irländsk pub

Eftersom jag missade vårt sexmånadersjubiléum på The Liffey kände jag mig tvingad att hitta någon irländsk pub där jag kunde dricka min tjeckiska öl. Stella, som var helt slut efter resan, ville vila lite så jag och pappa gav oss ut för att utforska Manhattan till fots.

Vi tog femte avenyn upp en bit, svängde av mot broadway, passerade Times Square och fortsatte norrut mot Central Park. Väl där gick vi längs parkens kortsida mot Apple Store. På vägen köpte vi en adapter från europeisk till amerikansk stickkontakt (så jag skulle kunna fortsätta blogga), första stället vi frågade kostade den 40 dollar, andra sället kostade den 20, men vi fick den för 15. Det kändes fortfarande onödigt dyrt och jag vill inte ens veta vad de kostar på Clas Ohlson.

När vi kom till Apple Store insåg vi tre saker. 1) Det var fortfarande sjukt mycket folk 2) Apple Store har öppet dygnet runt och 3) iPad-modellen pappa ville köpa var slut och skulle inte komma in på två till tre veckor. Vi gick ut igen i jakt på tjeckisk öl och en irländsk pub.

Jag vet inte riktigt om det var vår brist på tålamod eller min oroliga mage men det kändes som att det inte fanns en enda bar att traska in på. Speciellt inte någon irländsk. Efter många om och men lyckades vi dock hitta både tjeckisk öl, en irländsk pub och Beatrice Ask. Hon var mycket mindre i verkligheten än vad jag hade förväntat mig men tyvärr tog vi ingen bild på henne. Undrar vad hon gör på Manhattan.

Titta! En irländsk pub!

Titta! En tjeckisk öl! (Skål!)

Efter lite modest öldrickande till Liffeys ära gick vi tillbaka till hotellet och hämtade upp Stella. Vi tog tunnelbanan ner till The Village.

Pappa kunde inte låta bli att berätta om den gången någon satt sig bredvid honom på tunnelbanan i New York och petat honom i sidan med vad pappa antog var en kniv och bett pappa om alla hans pengar. (Någon annan hade börjat skrika i vagnen och mannen med kniven hade hoppat av vid nästa station, tillsammans med den skrikande mannen. Kvar var bara pappa och en annan man, som hade börjat ta av sig alla sina kläder.) Hur som helst. Vi tog oss till en restaurang som hade utsökt lamm (som var svårt att fotografera).

Efter maten tog vi en liten promenad och hittade ett kaffé som hette Think Coffey, en kedja med tydliga miljöidéer och med den bästa toaletten på länge. Det fanns bara en och den var inte särskilt ren och helt nerklottrad, men klottret var underbart. Det var långa konversationer skrivna till varandra. Det var filosofiska uttryck om livet, döden, uppgivenhet och idéers styrka. Pinky, du skulle älska det!

Jag har lite dåligt samvete över att jag inte tog någon bild på Beatrice Ask så som kompensation får ni en närbild på polisen med tjejerna från tidigare idag. Enjoy!

Framme i New York

Nu är vi framme i New York. Resan, som gick via Bryssel, gick förvånadsvärt snabbt (vi kom till Newark cirka 45 minuter försenade) och vädret för tankarna till Die Hard 3.

Vi har checkat in i vår lilla svit på Algonquin och hälsat på hotellets katt, Matilda. Vi har promenerat upp mot Apple Store i sydöstra hörnet av Central Park. Jag och Stella gjorde vårt bästa för att se coola och världsvana ut, jag iklädd en tröja jag fick i födelsedagspresent.

På vägen dit passerade vi Rockefeller Center där en polis hjälpte några söta tjejer med att fotografera. De frågade honom om han inte ville possera med dem, men han sa att han inte kunde. En av tjejerna log extra mycket och tittade på honom med sina stora ögon. Då kunde han inte säga nej, hon fick låna hans hatt och han gjorde sitt bästa för att possera precis som tjejerna.

I Apple Store var det svalt och skönt och galet mycket folk. Pappa hade tänkt köpa en iPad, men det var så mycket kö att vi bestämde oss för att dra dit imorgobitti istället. Jag lyckades få tag på en ledig iPad och efter att jag uppdaterat min facebookstatus testade jag YouTube-appen. Lars tillhör nu den lilla utvalda grupp människor som spelat med i ett YouTube-klipp som visats på en iPad i Apple Store på Manhattan (och jag tillhör gruppen som filmat ett klipp som visats på en iPad i Apple Store på Manhattan). Grattis Lars!