1. Körslaget.
Det går någon repris på teve just nu och trots att jag verkligen försöker förstå så går det inte. Vad är poängen med det här programmet? Är de verkligen så käcka och glada som de ger sken av att vara? Tycker någon att kör-versionerna av låtarna verkligen är bra? Jag kan förstå att folk som spelar på Lotto (och få mig inte att börja prata om varför Lotto är det dummaste i hela världen) skulle få för sig att titta på programmet eftersom de lagt Lottodragningen mitt i Körslaget. Är programmet (dvs Körslaget) så dåligt att de känner att de behöver ha Lottopack som spiller över för att öka tittarsiffrorna (eller är det kanske tvärtom? Är det så att man hoppas att Körslaget-tittarna ska spilla över och börja spela på Lotto? Hade jag suttit vid en annan dator hade jag ritat ett Venn-diagram, eller vänta...)
Gjort i MS-Paint på typ tre minuter, så ni för ha lite överseende.
Gillar i och för sig Lisa Miskovsky, men jag hade hellre sett henne i något annat sammanhang. Kommer ihåg när jag var tvungen att sjunga i kör i mellanstadiet. Då sa de att man var tvungen att le jättemycket för att alla föräldrarna i kyrkan skulle se. Man skulle kunna få in två fingrar i munnen, så mycket skulle man gapa när man log. Det var det dummaste jag hade hört och jag drog naturligtvis slutsatsen att personen som sa det var en idiot och följaktligen att allt annat personen sa också var dumheter. Resultat: jag gjorde mitt bästa för att inte le alls, vilket gör att jag ser ut som värsta psychot på bilderna från den skolavslutningen. Alla de lyckliga små glinen. Och jag. Sur på ett hade-jag-kunnat-hade-jag-ryckt-huvudet-av-dig-sätt som bara envisa barn kan se ut.
Men tillbaka till Körslaget. Eller nej förresten. Inte tillbaka till Körslaget. Aldrig mer.
2. Smörgåstårta
What's the point? Jag satt och lyssnade på vad man ska ha i och grejen är den att det lät hur gott som helst. Om det hade varit på en buffé eller något. Varför ska man hålla på att klistra ihop alla goda saker med majonäs och grejer (inser att alla smörgåstårtor förmodligen inte innehåller majonäs)? Hade man inte bara kunnat lägga upp sakerna på några tallrikar och låta folk bestämma själva? Och förresten. Tårta? Vad är det egentligen? Blir det tårta bara för att man lägger grejerna på varandra? När går det från att bli en vanlig macka till att bli en tårta?
När jag var liten åkte vi till Kanarieöarna med något hemskt chartergäng. Ett av de där gängen som har Bamseklubben. När lekledarna från Bamseklubben skulle försöka övertyga mig om att Bamseklubben var världens bästa idé (antar att det är som ett dagis så att ens föräldrar ska få vara ifred lite) så förklarade de att man blandannat skulle ha matkrig. Det var det dummaste argumentet någonsin. Mat ska man verkligen inte leka med och jag drog följdaktligen slutsatsen att lekledarna i Bamseklubben var idioter.
Och även om jag förstår att smaken är olika — att en del verkligen gillar smörgåstårtor — så blir jag alltid lite orolig. Tycker de också att det är okej att leka med mat? Att le så stort att man får in två fingrar i munnen? Kanske. Det är det som skrämmer mig. För jag förstår inte. Varför tittar någon på Körslaget? Varför vill någon leka med helt normal mat och göra det till en tårta?
Varför?
Det går någon repris på teve just nu och trots att jag verkligen försöker förstå så går det inte. Vad är poängen med det här programmet? Är de verkligen så käcka och glada som de ger sken av att vara? Tycker någon att kör-versionerna av låtarna verkligen är bra? Jag kan förstå att folk som spelar på Lotto (och få mig inte att börja prata om varför Lotto är det dummaste i hela världen) skulle få för sig att titta på programmet eftersom de lagt Lottodragningen mitt i Körslaget. Är programmet (dvs Körslaget) så dåligt att de känner att de behöver ha Lottopack som spiller över för att öka tittarsiffrorna (eller är det kanske tvärtom? Är det så att man hoppas att Körslaget-tittarna ska spilla över och börja spela på Lotto? Hade jag suttit vid en annan dator hade jag ritat ett Venn-diagram, eller vänta...)
Gjort i MS-Paint på typ tre minuter, så ni för ha lite överseende.
Gillar i och för sig Lisa Miskovsky, men jag hade hellre sett henne i något annat sammanhang. Kommer ihåg när jag var tvungen att sjunga i kör i mellanstadiet. Då sa de att man var tvungen att le jättemycket för att alla föräldrarna i kyrkan skulle se. Man skulle kunna få in två fingrar i munnen, så mycket skulle man gapa när man log. Det var det dummaste jag hade hört och jag drog naturligtvis slutsatsen att personen som sa det var en idiot och följaktligen att allt annat personen sa också var dumheter. Resultat: jag gjorde mitt bästa för att inte le alls, vilket gör att jag ser ut som värsta psychot på bilderna från den skolavslutningen. Alla de lyckliga små glinen. Och jag. Sur på ett hade-jag-kunnat-hade-jag-ryckt-huvudet-av-dig-sätt som bara envisa barn kan se ut.
Men tillbaka till Körslaget. Eller nej förresten. Inte tillbaka till Körslaget. Aldrig mer.
2. Smörgåstårta
What's the point? Jag satt och lyssnade på vad man ska ha i och grejen är den att det lät hur gott som helst. Om det hade varit på en buffé eller något. Varför ska man hålla på att klistra ihop alla goda saker med majonäs och grejer (inser att alla smörgåstårtor förmodligen inte innehåller majonäs)? Hade man inte bara kunnat lägga upp sakerna på några tallrikar och låta folk bestämma själva? Och förresten. Tårta? Vad är det egentligen? Blir det tårta bara för att man lägger grejerna på varandra? När går det från att bli en vanlig macka till att bli en tårta?
När jag var liten åkte vi till Kanarieöarna med något hemskt chartergäng. Ett av de där gängen som har Bamseklubben. När lekledarna från Bamseklubben skulle försöka övertyga mig om att Bamseklubben var världens bästa idé (antar att det är som ett dagis så att ens föräldrar ska få vara ifred lite) så förklarade de att man blandannat skulle ha matkrig. Det var det dummaste argumentet någonsin. Mat ska man verkligen inte leka med och jag drog följdaktligen slutsatsen att lekledarna i Bamseklubben var idioter.
Och även om jag förstår att smaken är olika — att en del verkligen gillar smörgåstårtor — så blir jag alltid lite orolig. Tycker de också att det är okej att leka med mat? Att le så stort att man får in två fingrar i munnen? Kanske. Det är det som skrämmer mig. För jag förstår inte. Varför tittar någon på Körslaget? Varför vill någon leka med helt normal mat och göra det till en tårta?
Varför?
