Det är en replikväxling i Star Trek (2009) som jag hela tiden återkommer till. Kirk har precis besegrat en rymdsimulering, The Kobayashi Maru, genom att hacka datorn som kör simuleringen. Han blir ställd inför en disciplinär nämnd där hans vara eller icke vara som student skall prövas.
Med åren har jag blivit bättre. Jag har lärt mig acceptera att jag inte kan vara bäst på allt från början. Att en del förluster är nödvändiga för att jag ska bli bättre och vinna mer. Men jag hatar fortfarande att förlora och att gå in i en situation utan inställningen att jag kommer att vinna.
Därför delar jag (för det mesta omedvetet) in situationer i "lära mig" och "vinna". Jag kan gå in i situationer där jag vet att jag inte har någon chans att vinna och vara okej med att försöka lära mig så mycket på väg mot den oundvikliga förlusten. Det händer att jag vinner trots den inställningen och så slipper jag bli så arg när jag inte gör det.
Sen är det alla de här andra tillfällena. När jag går in för att vinna. Har jag bestämt mig är jag lika stark i min övertygelse som Kirk. I don't believe in no-win scenarios. Jag vägrar ge upp och jag vägrar tro att vinst är utom min kontroll.
Ibland händer det att jag anser mig vara mer i kontroll än jag är. Det finns så många variabler, men för mig är jag nästan alltid den viktigaste. Misslyckas jag är det för att jag gjort fel eller för att jag är dålig. Då kan jag inte ge upp. Om det är mitt fel kan jag anstränga mig mer, lära mig mer, vara bättre och så kommer allt att ordna sig. Så kommer jag att vinna. Vad än det nu är jag tävlar om.
Nu är det mer och mer sällan som jag känner att jag bara måste vinna. Eller som jag känner att jag absolut inte får förlora. Spelas det sällskapsspel har jag inget problem att bara spela för spelandets skull. Hade jag fått välja hade jag alltid spelat för att vinna och alltid vunnit. Men det är rätt jobbigt att vara så koncentrerad hela tiden och känslan av att förlora när man verkligen försöker är inte heller så het, så jag tar det lite lugnare.
Men det betyder inte att jag har gett upp helt. Jag spelar fortfarande för att vinna när det verkligen gäller. Frågan är bara — vad är det jag tävlar om? och hur kommer jag vinna? I don't believe in no-win scenarios. Är jag kvar har jag sett en chans att vinna, då har jag inte gett upp och då kommer jag inte att göra det heller.
Ditt drag.
James T. Kirk: [to Spock] The test itself is a cheat, isn't it? I mean you program it to be unwinnable.Jag är en dålig förlorare. Mamma brukar berätta om hur jobbigt det var att spela kort med mig när jag var liten, eller hur jag hellre avstod från att tävla än att ge mig in en tävling jag var säker på att jag skulle förlora.
Spock: Your argument precludes the possibility of a no-win scenario.
James T. Kirk: I don't believe in no-win scenarios.
Med åren har jag blivit bättre. Jag har lärt mig acceptera att jag inte kan vara bäst på allt från början. Att en del förluster är nödvändiga för att jag ska bli bättre och vinna mer. Men jag hatar fortfarande att förlora och att gå in i en situation utan inställningen att jag kommer att vinna.
Därför delar jag (för det mesta omedvetet) in situationer i "lära mig" och "vinna". Jag kan gå in i situationer där jag vet att jag inte har någon chans att vinna och vara okej med att försöka lära mig så mycket på väg mot den oundvikliga förlusten. Det händer att jag vinner trots den inställningen och så slipper jag bli så arg när jag inte gör det.
Sen är det alla de här andra tillfällena. När jag går in för att vinna. Har jag bestämt mig är jag lika stark i min övertygelse som Kirk. I don't believe in no-win scenarios. Jag vägrar ge upp och jag vägrar tro att vinst är utom min kontroll.
Ibland händer det att jag anser mig vara mer i kontroll än jag är. Det finns så många variabler, men för mig är jag nästan alltid den viktigaste. Misslyckas jag är det för att jag gjort fel eller för att jag är dålig. Då kan jag inte ge upp. Om det är mitt fel kan jag anstränga mig mer, lära mig mer, vara bättre och så kommer allt att ordna sig. Så kommer jag att vinna. Vad än det nu är jag tävlar om.
Nu är det mer och mer sällan som jag känner att jag bara måste vinna. Eller som jag känner att jag absolut inte får förlora. Spelas det sällskapsspel har jag inget problem att bara spela för spelandets skull. Hade jag fått välja hade jag alltid spelat för att vinna och alltid vunnit. Men det är rätt jobbigt att vara så koncentrerad hela tiden och känslan av att förlora när man verkligen försöker är inte heller så het, så jag tar det lite lugnare.
Men det betyder inte att jag har gett upp helt. Jag spelar fortfarande för att vinna när det verkligen gäller. Frågan är bara — vad är det jag tävlar om? och hur kommer jag vinna? I don't believe in no-win scenarios. Är jag kvar har jag sett en chans att vinna, då har jag inte gett upp och då kommer jag inte att göra det heller.
Ditt drag.
