torsdag 21 april 2011

Allt klotter är inte hemskt

Efter att jag varit och klippt mig hoppades jag att jag skulle råka stöta på någon jag kände. Mest för att jag hade ett väldigt klädsamt självförtroende.

Det var framförallt tre saker som bidragit till mitt självförtroende.

1. Jag hade fått hårbotten masserad och håret tvättat vilket inte bara är sådär jag-kan-inte-riktigt-förstå-varför-det-är-okej-att-betala-för-det-här-skönt utan även gjorde att...

2. ...jag luktade jättegott. Det var inte bara hårtvätt- och balsameringen, även om det säkert bidrog, utan även vaxet som min frisör kletat ner håret med. Att lukta awesome är awesome för självförtroendet.

3. Jag var nyklippt och tillpiffad i håret.

Så där promenerade jag i alla fall, som sagt, lugn efter massagen, awesome-luktande och tillpiffad, strålande av självförtroende i min nya frisyr och bara hoppades på att gå in i någon jag kände. Någon som skulle se skillnaden och kanske till och med bli glad att se mig.

Men icke! Eller nästan-icke! En near-miss, fast ändå inte — och här måste jag tillåta mig att sväva ut lite, en near-miss är alltså när två typ flygplan nästan träffar varandra, varför det heter near-miss och inte near-hit har jag inte fattat — oavsett, det var inget near-miss. Jag gick omkring i mina egna tankar, snubblade till och stod plötsligt och stirrade på en nedklottrad vägg...



...som gav mig precis så mycket bekräftelse jag behövde.