Sara, Tina och jag skiner i regnet på Prideparaden.
Jag vet inte vad jag tycker om Pride. Skam är ingen känsla jag önskar någon. Jag önskar att alla kunde leva utan skam i kroppen. Att skambelägga människor på grund av härkomst eller sexuell läggning, saker vi faktiskt inte har möjlighet att påverka, är så sjukt korkat.
Men det är lika korkat att vara stolt över något vi inte har någon kontroll över.
Något som däremot är beundransvärt och något att verkligen vara stolt över är att våga vara sann mot sig själv. Att stå för sin sexualitet och inte låtsas vara någon man inte är. Jag är inte särskilt insatt i Priderörelsen men jag hoppas att det är det senare de är stolta över.
Samtidigt känns själva paraden så tillgjord och lika representativ för hbqt-personer som Quarnevalen är för teknologer.
Det var några ekipage som gjorde större intryck än andra. Nätverket Stolta föräldrar till homo- och bisexuella barn var fint (de vann också bästa ekipage) och gänget från den dubbelt tautologiska Stockholms Gaykör sjöng härligt.
På tunnelbanan till Söder träffade jag en man iklädd i ett par vita kalsonger, ett pärlhalsband lindat tjugofjorton gånger runt halsen och ett par enorma vita änglavingar. Han var täckt i glitter också och var förmodligen den minst diskreta tunnelbaneresenären jag träffat.
Han färgade av sig på allt och varje gång han vände sig var det någon som fick en vinge i ansiktet. Men han var glad och pratig. Han skålade med mig och sa att jag var tvungen att vinka när jag såg honom i paraden.
Jag försökte förklara min upplevelse för Sara och Tina men de såg något tveksamma ut. Tills han dök upp i paraden och gjorde det tydligt att han kände igen mig (och ville att jag skulle ringa honom efter paraden...).
Ekipage för homosexuella ninjor?
Att Pride är en fest där alla är välkomna är tydligt. Förutom de klassiska grupperna (de politiska partierna, poliser, läkare, brandmän) var det också döva, rörelsehindrade och vad jag antar var ett gäng cp-skadade homosexuella?
På stora scenen vid festivalområdet i Kungsträdgården hade de en dövtolk som livetolkade alla låttexter. Vi såg Alcazars sista framträdande och jag tror att jag lyckades lära mig några uttryck på teckenspråk.
Från låter Alcastar lärde jag mig tecknen för stars och universe.
Och från låter Not A Sinner Nor A Saint lärde jag mig tecknen för orden sinner och saint.
Det är ju möjligt att jag tolkade tolkningen helt fel. Om du kan teckenspråk vore jag tacksam om du berättade hur rätt/fel jag har. Puss!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar