Jag har fått ett vykort. Av en tjockis!
Hon — det är alltid en hon — berättar om hur hon skyr solen, hör pappas röst i bakhuvet och ständigt är trött. Kanske för att hon går en mil om dagen och får varken sallad eller fullkorn. Istället bjuds det socker tills hon blir illamående.
Nåväl. Hursomhelst. Det är det första vykortet jag fått till min nya adress och jag ska sätta upp det på mitt kylskåp (så jag slipper se det). Det verkar som att tjockisen har haft det rätt najs där hon har varit. Och att hon tänkt på mig. Och jag antar att det är det som räknas.
Hon — det är alltid en hon — berättar om hur hon skyr solen, hör pappas röst i bakhuvet och ständigt är trött. Kanske för att hon går en mil om dagen och får varken sallad eller fullkorn. Istället bjuds det socker tills hon blir illamående.
Nåväl. Hursomhelst. Det är det första vykortet jag fått till min nya adress och jag ska sätta upp det på mitt kylskåp (så jag slipper se det). Det verkar som att tjockisen har haft det rätt najs där hon har varit. Och att hon tänkt på mig. Och jag antar att det är det som räknas.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar