[Flow] It's super effective!

Jag hade satt klockan på 05:45 med ambitionen att gå upp och träna på morgonen.

När klockan ringde tyckte min kropp att jag kvällen innan varit en överambitiös skitstövel och jag tvingades prioritera om.

"Om jag snoosar några gånger kan jag gå upp och diska undan innan jag drar till jobbet."

Resultat: missade mitt pendeltåg och glömde packa ner ungefär hälften av grejerna jag skulle ha med mig, däribland min matlåda. Inte min stoltaste morgon.

Efter jobbet gick allt som på räls. Jag hann med följande:

• Få min säng provlegad och såld.
• Göra mat, äta mat, göra matlåda.
• Diska undan i köket.
• Vila 20 minuter i Rålambshovsparken följt av två timmar schysst parkhäng i samma park.
• Tvätta.
• Springa hinderbanan i Karlberg.
• Gå och lägga mig innan 23.00.

Och ingen stress. Allt bara föll på plats på ett mäktigt sätt.

Sen började jag drömma märkliga drömmar. Jag var i Paris på bio, vi gick ner till en strand där Hans Rosling använde någon ny projektorteknik för att visa olika kustlinjer, bland annat hur Stockholm ser ut från Djurgården. Någon hade gjort en korsning av en ribbåt och The Black Pearl från Pirates of the Caribbean.

Jag fick ett samtal från Yana som ville träffas och ta ett glas vin, bara hon och jag. När jag träffade henne var jag tillbaka i Paris och hon var alldeles förtvivlad. Hon hade blivit rånad och hade ingenstans att ta vägen.

I nästa ögonblick var jag på jobbet. Klockan var kvart i sex och jag var den enda som var kvar. Det ösregnade så mycket utanför att taket inte kunde hålla undan allt regn. Det droppade på flera ställen och jag var tvungen att sick-sacka mellan pölarna som växte på golvet. Jag hittade min varma kofta som jag verkligen gillar, men kom fram till att den skulle förstöras i regnet. Gick ut i produktionen bland allt droppande från taket för att hämta min andra tröja längst in i lokalen. På vägen noterade jag att ytterdörren stod på vid gavel.

När jag hämtat min tröja vände jag mig om och såg att det stod en kvinna vid packavdelningen och rafsade åt sig prylar. Jag förstod att hon var en inbrottstjuv som höll på att stjäla så jag försökte konfrontera henne genom att bestämt fråga "Vad håller du på med?" men jag var hes och det kom inget ljud. Jag fick panik, svimmade av och vaknade med ett ryck i min säng.

Klockan var två minuter innan väckarklockan skulle ha väckt mig. Det kändes som att hjärtat skulle dunka hål i bröstet och allt jag önskade mig var en kram och en snäll röst som sa "Det är ingen fara Albert, det var bara en dröm, det ordnar sig!"

Istället fick jag bita ihop, göra mig i ordning och bege mig till jobbet.