På bättringsvägen*

Jag har spenderat större delen av helgen i ett tillstånd någonstans mellan sömn och vakenhet. Jag har svettats och huttrat, hostat och snörvlat. Men framförallt har jag sovit.

Några gånger har jag vaknat till och känt mig pigg, sträckt ut armen och upplevt att gravitationen i rummet plötsligt tiofaldigats. Som att kroppen plötsligt är gjort av bly och alla mina muskler förtvinat. Så har pressats mot madrassen och somnat igen på några sekunder.

Malin har försökt ta hand om mig med kycklingsoppa och jag har gjort mitt bästa för att dricka mer än jag svettats. För några timmar sen skickade Emil ett filmklipp som gav mig ny energi och nu sitter jag hos Renen och tittar på när han dör i Dark Souls.



Jag var förbi Peppar tidigare i veckan. Där inne hann jag uppfatta att de hade gått helt bananaz med sin julskyltning och att varken Tina eller Sara hade koll på att det de säljer både pepparshots och kinderägg innan jag halkade ut ur den flottiga lokalen.

Och idag är det första advent, så nu känns det lite bättre med all julskyltning. Allt känns lite bättre faktiskt.

*Jag tycker att det är lite coolt att det finns flera bättringsvägar i Sverige. Till exempel en i Vällingby.

[Pride] Hälsningar från paraden

Sara, Tina och jag skiner i regnet på Prideparaden.

Jag vet inte vad jag tycker om Pride. Skam är ingen känsla jag önskar någon. Jag önskar att alla kunde leva utan skam i kroppen. Att skambelägga människor på grund av härkomst eller sexuell läggning, saker vi faktiskt inte har möjlighet att påverka, är så sjukt korkat.

Men det är lika korkat att vara stolt över något vi inte har någon kontroll över.

Något som däremot är beundransvärt och något att verkligen vara stolt över är att våga vara sann mot sig själv. Att stå för sin sexualitet och inte låtsas vara någon man inte är. Jag är inte särskilt insatt i Priderörelsen men jag hoppas att det är det senare de är stolta över.

Samtidigt känns själva paraden så tillgjord och lika representativ för hbqt-personer som Quarnevalen är för teknologer.

Det var några ekipage som gjorde större intryck än andra. Nätverket Stolta föräldrar till homo- och bisexuella barn var fint (de vann också bästa ekipage) och gänget från den dubbelt tautologiska Stockholms Gaykör sjöng härligt.

På tunnelbanan till Söder träffade jag en man iklädd i ett par vita kalsonger, ett pärlhalsband lindat tjugofjorton gånger runt halsen och ett par enorma vita änglavingar. Han var täckt i glitter också och var förmodligen den minst diskreta tunnelbaneresenären jag träffat.

Han färgade av sig på allt och varje gång han vände sig var det någon som fick en vinge i ansiktet. Men han var glad och pratig. Han skålade med mig och sa att jag var tvungen att vinka när jag såg honom i paraden.

Jag försökte förklara min upplevelse för Sara och Tina men de såg något tveksamma ut. Tills han dök upp i paraden och gjorde det tydligt att han kände igen mig (och ville att jag skulle ringa honom efter paraden...).

Ekipage för homosexuella ninjor?

Att Pride är en fest där alla är välkomna är tydligt. Förutom de klassiska grupperna (de politiska partierna, poliser, läkare, brandmän) var det också döva, rörelsehindrade och vad jag antar var ett gäng cp-skadade homosexuella?

På stora scenen vid festivalområdet i Kungsträdgården hade de en dövtolk som livetolkade alla låttexter. Vi såg Alcazars sista framträdande och jag tror att jag lyckades lära mig några uttryck på teckenspråk.

Från låter Alcastar lärde jag mig tecknen för stars och universe.



Och från låter Not A Sinner Nor A Saint lärde jag mig tecknen för orden sinner och saint.



Det är ju möjligt att jag tolkade tolkningen helt fel. Om du kan teckenspråk vore jag tacksam om du berättade hur rätt/fel jag har. Puss!

[Toalettfilosofi] Är hon en laxoman?

En favoritscen från Sunes jul är när första snön kommer. Sune och Håkan springer till pappa för att fråga var skidorna är.

Pappa Rudolf sitter på toaletten och läser tidningen vilket inte hindrar Sune från att rycka upp dörren.

Sune: — Pappa skiderna! Var är skiderna?!

Rudolf hoppar till och skyler sig med tidningen.

Rudolf: — Kära pojkar mina, säger han allvarligt, det finns vissa tillfällen i livet då man vill vara helt ensam. Detta är ett sådant tillfälle.

Toalettbesök ger möjlighet att rensa huvudet. Oavsett vad som hände innan du klev in på toaletten kommer du att tänka på något annat när kliver ut. Du lättar på trycket och går från nödig till avslappnad. Toalettbesök är kroppens motsvarighet till att rensa sökhistoriken i din webbläsare.

Därför är det inte så konstigt att jag fick frågan "Förresten, vad gjorde du i helgen?" när Tina klev ut från toaletten. Eller att jag ställde frågan "Alltså, det här med lax? Äter du bara lax?" när jag en stund senare också besökt toaletten.

Tina gjorde en dubbel facepalm, blev röd i ansiktet och gav ifrån sig ett läte som jag tolkade som ett västkustskt skrattanfall.

— Du har rätt, jag lagar alltid lax när du kommer förbi, sa hon när hon samlat sig.

Till hennes försvar visste hon inte att jag skulle komma förbi när hon bestämde sig för att laga lax.

Jag var på Ikea för att prova sängar. Säljaren berättade att de tre veckor gamla sängarna som stod där var sex år gamla. En vecka på Ikea motsvarar med andra ord två år i verkligheten, vilket förklara varför man blir så hungrig efter bara några timmar där och varför man känner sig så mycket vuxnare. På väg hem tänkte jag att jag kunde smita förbi Tina och provligga hennes säng som bara är ett år gammal. Men tillbaka till laxen.

Tina påstår att hon inte alls "bara äter lax" utan att det bara är en slump att hon gör det varje gång jag kommer förbi. Jag tror henne. Men det här fenomenet, att vi kan få en skev bild av personer vi träffar väldigt sällan eller bara i vissa sammanhang, är intressant.

Mina besök hos Tina har sammanfallit med hennes laxlagning. Min slutsats byggde på följande logiska resonemang.

• Jag har besökt Tina n tillfällen när hon lagat mat.
• Vid n av dessa n tillfällen har  Tina lagat lax.
• Alltså Tina lagar bara lax.

Nu är "lax" en rätt bred kategori. Om vi antar att Tina utöver lax dessutom lagar vegetariskt, kött, korv, färs, annan fisk och kyckling, vilket borde täcka det mesta av hennes matlagning, så är vi uppe i sju kategorier. Sannolikheten att "det bara är en slump" att hon bara tycks laga lax blir för n ≥ 2 blir då.

n	sannolikhet	%
2	1 på 49	2,0
3	1 på 434	0,3
4	1 på 2401	0,04

Vilket betyder att i det här specifika fallet där n = 3 så är sannolikheten att det "bara är en slump" 0,3 procent och att sannolikheten att min slutsats, att Tina "bara lagar lax", hade 99,7 procents chans att vara korrekt.

Att jag trots det tror på henne när hon säger att det bara är en slump, att jag litar på att det här faller under de där 0,3 procenten beror förmodligen på att hon lät mig provligga i hennes säng. För varför skulle en sådan person ljuga?