[Barndom] Har jag tränats till en överlevare?

"Det kanske ser ut som en lek, men det här är övning för senare i livet." Typ så brukar det låta i naturprogrammen när man ser lejonungarna kivas med varandra.

Jag slogs nyligen av tanken att samma sak kanske gäller mig. Varje gång Romrom pekade på ett fält av treklöver och sa att det betydde tur att hitta en fyrklöver, var det kanske mer än en lek? Försökte hon lära mig att identifiera detaljer som skiljde sig från mönstret?

Och när hon berättade sina sagor, om fantastiska människor som övervann svårigheter och räddade världar för att de trodde på sig själva, försökte hon lära mig om livet?

Jag kommer ihåg hur hon vinglade omkring på landet som en förvirrad profesor kalkyl. Alltid med sin pendel. Alltid något intressant att förklara om jordens magnetfält eller hur planeter långt borta i den stora rymden påverkade oss här på jorden.

När vi var på besök hos henne gick vi alltid till brunnen i skogen och hämtade vatten. Jag trodde att det var för att hennes kranvatten inte gick att dricka, men det går att dricka, så det måste ha berott på något annat. Kanske ville hon att jag skulle lära mig att uppskatta vatten mer.

Vi gick mycket i skogen. Vi plockade svamp och bär och harsyra. Romrom lärde mig hur man tar sig fram över stock och sten, hon uppmuntrade mig att klättra och se hur högt jag kunde komma och hur jag kunde ta mig ner igen säkert. Det kändes som lek då, men kanske tränade hon mig att bli som Mowgli, eller kanske Rambo?