Vi spelade ett spel varken jag eller mamma spelat förut. Carcassonne heter det och det går ut på att man lägger ut spelbrickor med städer och vägar. Sen gäller det att avsluta sina byggen för att samla poäng, eller chansa på att låta sina gubbar bli bönder för en möjlighet att kamma hem mycket poäng på slutet.
Maja var den som var mest uttrycksfull när hon spelade.
Hon gick från uppgivenhet när hon inte förstod reglerna.
Till glad-mongo när polletten äntligen trillade ner.
Till triumf när hon gjorde ett bra drag.
Jonathan var mest glad hela tiden, speciellt när han fick klosterbricka som han väntat på hela omgången. Han hade också grymt bra koll på vem som behövde vilken bricka för att dra ifrån och nästan skrek när jag fick precis den brickan jag behövde sista omgången.
Jag representerades av de blodröda gubbarna. Vi tog hem spelet med en marginal på över 50 procent till till tvåan, mycket tack vare våra trogna bönder.
Jag kan rekommendera Carcassonne (inte enbart eftersom jag vann). Det är ett spel som uppmanar samarbete och taktik på samma gång och det ger en skön stämning kring spelbordet. Eller så var det sällskapet.
För mamma spelade resultatet ingen roll alls. Hon valde glädje.
