Jag var hemma hos Farmor igår. Hon är så gullig. Vi satt och åt middag i hennes kök när hon plötsligt frågar om någon av oss åkt roddbåt över Suezkanalen.
Sven säger att han åkt färja över, men det gills inte. Farmor berättar om hur hon var tvungen att korsa kanalen, för att ta sig från Sinai till Kairo, tillsammans med en bankir efter att färjorna slutat gå. Historien utspelar sig på 60-talet.En värnpliktig hade hittat en roddbåt med plats för tre. Farmor, bankiren och den värnpliktige klev ner i båten och den värnpliktige började ro. Plötsligt ser de hur en enorm tanker kommer jättenära.
"Det kändes som att åka i ett litet nötskal" förklarar farmor och jag vill veta mer. Men farmor ser att jag har lite mat på tallriken och undrar om jag inte vill ha mer potatis. Jag tackar och samtalet glider iväg till något annat. Måste komma ihåg att fråga nästa gång vi ses.
