I dagens Financial Times finns en metafor över hur en bail-out fungerar:
The rain beats down on a small Irish town. The streets are deserted. Times are tough. Everyone is in debt and living on credit. A rich German arrives at the local hotel, asks to view its rooms, and puts on the desk a €100 note. The owner gives him a bunch of keys and he goes off for an inspection.
As soon as he has gone upstairs, the hotelier grabs the note and runs next door to pay his debt to the butcher. The butcher hurries down the street to pay what he owes to his feed merchant. The merchant heads for the pub and uses the note to pay his bar bill. The publican slips the note to the local hooker who’s been offering her services on credit. She rushes to the hotel to pay what she owes for room hire. As she puts the €100 note on the counter, the German appears, says the rooms are unsuitable, picks up his €100 note and leaves town.
No one did any work. No one earned anything. Everyone is out of debt. Everyone is feeling better. And that is how a bail-out works.
Jag var i Dublin i höstas så jag har lite koll på hur en bail-out fungerar. Vi satt på puben på flygplatsen och skulle reda ut vem som var skyldig vem hur mycket. Jag hade några kvitton från gemensamma måltider, men utöver det var några skyldiga varande en öl hit eller dit.
Sammanlagt var vår cash-förmögenhet runt 15 euro och puben tog inte kort. Hade den gjort det hade våra skulder aldrig blivit utredda. Jag började med att sortera upp skulderna och sen ge folk instruktioner av typen: "Emil och du ger Sadie 2,40 euro så är du inte skyldig henne något, Sadie nu borde du ha tillräckligt för att betala 3,10 euro till Ron, Ron nu kan du...".
Det var ett komplext system med skulder hit och dit så det tog säkert en halvtimme att reda ut. De kvitton jag antecknade på fylldes med små krumelurer och strukna siffror. Högen pengar som cirkulerade blev växte. Från några ynka euro-cent, till en handfull euro, sen kom det med en 10-euro-sedel, och på slutet var det runt 15 euro.
När jag var klar hade ALLA fått känna på 10-euro-sedeln, alla var skuldfria och en person satt på alla pengar. Vem det var kommer jag inte ihåg, men jag är rätt säker på att pengarna användes till några sista Guiness.
