Precis när vi lämnade Stockholm tog Maja en bild på oss med webbkameran på hennes MacBook Pro. "Se sur ut!" sa hon när bilden skulle tas. Jag rynkade på pannan. "Nej, inte så, mer liksom uttråkad!" sa hon och var precis på väg att knäppa av en bild till.
Men då fick hon ett sånt där hysteriskt skrattanfall som gör att jag blir lite orolig över att hon har körkort (är egentligen bara Maja, mamma och Pinky som får skrattanfall på det sättet och varje gång de gör det är jag tacksam att de inte sitter bakom ratten).
"Vad är det?" frågade jag och kunde inte riktigt göra annat än att skratta jag med. De är så smittsamma, de där skratten. "Du ser ju ut som att ditt ansikte är förlamat!" lyckades hon få fram medan hon liksom kippade efter andan. Bussiga klubben. Precis då knäppte kameran bilden (ovan). Sen gick det några minuter och så somnade hon.
Nu har Maja har provat att sova i alla tänkbara ställningar. Bakåtlutad med munnen öppen som en fågelholk. Framåtlutad mot bordet som om hon svimmat. Ihopkrupen till en liten boll med armstödet som en huvudkudde. Inget sätt ser särskilt bekvämt ut, men jag tror inte att det brukar göra det när jag sover heller.
Ska jag vara ärlig är det ganska skönt att hon sover. Då pratar hon i alla fall inte lika mycket. Hon var helt galet uppspelt när vi klev på tåget och pratade snabbt och ivrigt om allt som hänt på jobbet. Men det händer ju att hon pratar i sömnen. Jessica berättade att Maja till och med brukade börja prata några minuter innan hon vaknade. Så ivrig kan hon vara att berätta saker. Men nu är hon som sagt tyst.
Eller.. tyst och tyst. Hon snarkar, men pratar inte.
