Igår kom Oscar hem från Riksgränsen. Jag hängde på Renen och Nilish till Oscars schyssta etagelägenhet på Kungsholmen där vi skulle grilla. Jag hade redan ätit och erbjöd mig att komma med som sarkastiskt sällskap, men sen blev jag så avundsjuk på maten (grillad fläskfilé med klyftpotatis och chilibéarnaise) att jag inte kunde göra annat än att be om att få smaka.
"Va fint du lägger upp maten!" kommenterade Frida som hade anslutit sig lagom tills maten blev klar. Jag hade lagt upp mitt kött och potatis i en fin liten pyramid mitt på min stora vita tallrik och adderat såsen på ett lite smått artistiskt sätt. "Jag är ju van vid en viss standard" svarade jag drygt och tog en klunk av min öl.
En öl senare frågade jag Frida vad hon sysslar med när hon inte hänger uppe i Riksgränsen tillsammans med Oscar. Samtidigt som hon började svara tog jag ytterligare en klunk av min öl. Burken var snart slut och tanken att jag kanske skulle kunna balansera den på kanten for igenom mitt huvud.
Jag lyckades balansera upp ölburken som på bilden ovan, men det krävde så pass mycket fokus från min sida att jag helt förlorade förmågan att lyssna på det Frida berättade. Hela sekvensen tog förmodligen inte mer än tio eller kanske femton sekunder, men min timing, precis efter att jag ställt en personlig fråga som jag faktiskt var intresserad av svaret på, var så sjukt dålig. Frida avbröt sig och gav mig en blick som sa "Varför frågar du om du inte är intresserad av svaret?" och jag insåg hur oartig jag varit. Jag ville bara försvinna. Sjukt pinsamt.
Förutom min oförsvarliga brist på fokus var kvällen mycket trevlig. Jag och Nilish såg Kaminmannen del ett och två, Oscar förklarade på vilka olika sätt folk blir ägda av skidliftarna, jag och Frida turades om att härma Maria Montazami och idén att dra till Harry B James och önska Alexander Rybaks Fairytale utvecklades till ett koncept.
