Lars hjälpte mig byta slang på cykeln idag. Det var lite pilligt, men jag fick vara med på ett hörn och han visade flera av sina cykelfixartrick.
Till exempel går det att kroka av bromsen så man slipper skruva. Ett trick som sparade flera minuter. Och när den nya slangen ska pillas tillbaka så är det viktigt att den inte korvar sig, men om du pumpar i lite luft blir det mycket enklare. Lars är full av nyttig information.
Som tack för hjälpen, och maten, som var mycket god, passade jag på att lämna mitt cykellås i Lars källare, vilket gjorde att jag inte kunde handla på vägen hem.
Och på tal om vägen hem. På vägen hem mötte jag en billist som skulle svänga vänster och inte såg sig för, vilket gjorde att jag var tvungen att tvärnita. Eftersom det var första gången jag cyklade på flera månader hade jag inte full koll på bromsarna utan verkligen tvärnitade. Så pass mycket att jag fick tyngdpunkten för långt fram och nästan for över styret.
Jag är ju inte den som är den, och jag var ju tvungen att ta emot mig på något sätt. Det vore rätt fegt att landa på marken direkt på fötterna. Nej, jag är tuffare än så. Jag valde helt enkelt att dämpa fallet mot ramen, med skrevet. Det gjorde rätt ont och det sved ordentligt när jag cyklade hem.
Väl hemma drog jag ner byxorna och upptäckte att det gått hål på mig men inte på mina jeans. Blodet rann ner längs benet och jag drog en suck av lättnad, ty hade jag skadat mig bara några centimeter högre hade jag klagat i en högre oktav.