Mamma 50 år

Detta är ett tal jag höll när min lilla mamma fyllde 50 år i somras. Nu sitter jag i hennes hus och njuter av julstämningen och jag tänkte att det skulle vara ett bra tillfälle att dela med mig av mitt lilla tal och förklara vad det är som gör min mamma till världens bästa!
 
Mamma. Nu firar vi att du fyllt 50.
Det gör mig lite förvirrad.
50 år. Ett halvt sekel. Då är man ju helt sjukt gammal.
Men det är ju inte du mamma.

Du som är så himla lätt att reta.
Kan en 50-åring verkligen vara så lätt att reta?
Du som kan starta ett vattenkrig när du känner dig retad.
Får en 50-åring verkligen göra så?
Du som kan fastna i ett dataspel där söta växter ska försvara trädgården från en Zombieinvasion.
Kan en 50-åring verkligen göra så?
Ja, det kan du.
Och på något sätt får det mig att inse att det där med att fylla 50 inte är så farligt ändå.

Alla här har sin egen bild av dig. Sin egen uppfattning av hur du är. Vem du är.
En del känner dig som Lotta, andra som Nirmala eller Charlotte. För mig är du mamma.
Det är ett väldigt speciellt förhållande.

När jag varit arg och besviken har du funnits där för mig.
När jag varit ledsen och förtvivlad har du funnits där för mig.
När jag varit glad och stolt har du funnits där för mig.
Du har alltid funnits där för mig.
För att lugna. För att trösta. För att stödja och för att peppa.

Det är egentligen svårt att förstå hur tur jag har haft.
Att få världens bästa mamma.
Tack mamma.
Du är bäst.