En favoritscen från Sunes jul är när första snön kommer. Sune och Håkan springer till pappa för att fråga var skidorna är.
Pappa Rudolf sitter på toaletten och läser tidningen vilket inte hindrar Sune från att rycka upp dörren.
Sune: — Pappa skiderna! Var är skiderna?!
Rudolf hoppar till och skyler sig med tidningen.
Rudolf: — Kära pojkar mina, säger han allvarligt, det finns vissa tillfällen i livet då man vill vara helt ensam. Detta är ett sådant tillfälle.
Toalettbesök ger möjlighet att rensa huvudet. Oavsett vad som hände innan du klev in på toaletten kommer du att tänka på något annat när kliver ut. Du lättar på trycket och går från nödig till avslappnad. Toalettbesök är kroppens motsvarighet till att rensa sökhistoriken i din webbläsare.
Därför är det inte så konstigt att jag fick frågan "Förresten, vad gjorde du i helgen?" när Tina klev ut från toaletten. Eller att jag ställde frågan "Alltså, det här med lax? Äter du bara lax?" när jag en stund senare också besökt toaletten.
Tina gjorde en dubbel facepalm, blev röd i ansiktet och gav ifrån sig ett läte som jag tolkade som ett västkustskt skrattanfall.
— Du har rätt, jag lagar alltid lax när du kommer förbi, sa hon när hon samlat sig.
Till hennes försvar visste hon inte att jag skulle komma förbi när hon bestämde sig för att laga lax.
Jag var på Ikea för att prova sängar. Säljaren berättade att de tre veckor gamla sängarna som stod där var sex år gamla. En vecka på Ikea motsvarar med andra ord två år i verkligheten, vilket förklara varför man blir så hungrig efter bara några timmar där och varför man känner sig så mycket vuxnare. På väg hem tänkte jag att jag kunde smita förbi Tina och provligga hennes säng som bara är ett år gammal. Men tillbaka till laxen.
Tina påstår att hon inte alls "bara äter lax" utan att det bara är en slump att hon gör det varje gång jag kommer förbi. Jag tror henne. Men det här fenomenet, att vi kan få en skev bild av personer vi träffar väldigt sällan eller bara i vissa sammanhang, är intressant.
Mina besök hos Tina har sammanfallit med hennes laxlagning. Min slutsats byggde på följande logiska resonemang.
Vilket betyder att i det här specifika fallet där n = 3 så är sannolikheten att det "bara är en slump" 0,3 procent och att sannolikheten att min slutsats, att Tina "bara lagar lax", hade 99,7 procents chans att vara korrekt.
Att jag trots det tror på henne när hon säger att det bara är en slump, att jag litar på att det här faller under de där 0,3 procenten beror förmodligen på att hon lät mig provligga i hennes säng. För varför skulle en sådan person ljuga?
Pappa Rudolf sitter på toaletten och läser tidningen vilket inte hindrar Sune från att rycka upp dörren.
Sune: — Pappa skiderna! Var är skiderna?!
Rudolf hoppar till och skyler sig med tidningen.
Toalettbesök ger möjlighet att rensa huvudet. Oavsett vad som hände innan du klev in på toaletten kommer du att tänka på något annat när kliver ut. Du lättar på trycket och går från nödig till avslappnad. Toalettbesök är kroppens motsvarighet till att rensa sökhistoriken i din webbläsare.
Därför är det inte så konstigt att jag fick frågan "Förresten, vad gjorde du i helgen?" när Tina klev ut från toaletten. Eller att jag ställde frågan "Alltså, det här med lax? Äter du bara lax?" när jag en stund senare också besökt toaletten.
— Du har rätt, jag lagar alltid lax när du kommer förbi, sa hon när hon samlat sig.
Till hennes försvar visste hon inte att jag skulle komma förbi när hon bestämde sig för att laga lax.
Jag var på Ikea för att prova sängar. Säljaren berättade att de tre veckor gamla sängarna som stod där var sex år gamla. En vecka på Ikea motsvarar med andra ord två år i verkligheten, vilket förklara varför man blir så hungrig efter bara några timmar där och varför man känner sig så mycket vuxnare. På väg hem tänkte jag att jag kunde smita förbi Tina och provligga hennes säng som bara är ett år gammal. Men tillbaka till laxen.
Tina påstår att hon inte alls "bara äter lax" utan att det bara är en slump att hon gör det varje gång jag kommer förbi. Jag tror henne. Men det här fenomenet, att vi kan få en skev bild av personer vi träffar väldigt sällan eller bara i vissa sammanhang, är intressant.
Mina besök hos Tina har sammanfallit med hennes laxlagning. Min slutsats byggde på följande logiska resonemang.
- Jag har besökt Tina n tillfällen när hon lagat mat.
- Vid n av dessa n tillfällen har Tina lagat lax.
- Alltså Tina lagar bara lax.
n sannolikhet % 2 1 på 49 2,0 3 1 på 434 0,3 4 1 på 2401 0,04
Vilket betyder att i det här specifika fallet där n = 3 så är sannolikheten att det "bara är en slump" 0,3 procent och att sannolikheten att min slutsats, att Tina "bara lagar lax", hade 99,7 procents chans att vara korrekt.
Att jag trots det tror på henne när hon säger att det bara är en slump, att jag litar på att det här faller under de där 0,3 procenten beror förmodligen på att hon lät mig provligga i hennes säng. För varför skulle en sådan person ljuga?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar