tisdag 21 september 2010

Vi är inte bättre än Sverigedemokraterna!

Aftonbladets kampanj “Vi gillar olika” är en reaktion på att Sverigedemokraterna kommit in i Sveriges riksdag. Kampanjen är utformad med välvilja men är så ogenomtänkt att det blir hyckleri.

Ett parti väljs med god marginal till fyraprocentsspärren in i Sveriges riksdag. Partiledarna för de etablerade partierna blir upprörda. En partiledare vägrar sminkas i samma rum som det nya partiets ledare. Ingen vill samarbeta. Det nya partiet ska frysas ut.

Journalister och analytiker tycker inte heller om det nya partiet. På ledarsidor över hela landet beskrivs partiet som “obehagligt” som ska “neutraliseras” och “hållas kort”. Det pratas om att bästa hade varit om partiet inte ens kommit in i riksdagen.



Även bland allmänheten är motståndet mot det nya riksdagspartiet stort. På gator och torg samlas tiotusentals människor för att demonstrera över att partiet blivit inröstat i riksdagen. Facebook-gruppen "Vi gillar olika" får över 180 000 medlemmar. Kändisar som Carola och Ranelid visar också sitt stöd för kampanjen mot det nya partiet.

På kampanjens hemsida läser jag följande:

“Nu har vi ett parti i Sveriges riksdag som säger att alla måste vara lika. Vi gillar inte främligsfientlighet. Vi gillar olika.”

Även om tanken bakom kampanjen är välvillig är den korkad.

De etablerade partiernas reaktion, reaktionen från journalister och analytiker, från allmänhet och kändisar speglar en rädsla för oliktänkande.

Det är inte så konstigt. Vi har en naturlig tendens att bli rädda för det vi inte förstår och reagera starkt på det vi inte håller med om.

Problemet uppstår när vår reaktion mot Sverigedemokraterna är samma reaktion som vi anklagar Sverigedemokraterna för att ha mot invandrare. Då är vi inte bättre än Sverigedemokraterna.

Om “Vi gillar olika” så borde vi gilla, acceptera och välkomna Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag. Det är det mest “olika” partiet.

Allt barnsligt prat om att inte prata med Sverigedemokraterna, om att inte samarbeta istället frysa ut partiet är just det. Barnsligt. Om vi vill visa hur vi ska lyckas med integrationspolitiken borde vi börja med en lyckad integration i Sveriges riksdag.

Om vi inte klara av att välkomna 20 ledamöter från ett parti med annorlunda åsikter på sin nya arbetsplats hur ska vi då lösa våra riktiga problem?