onsdag 11 november 2009

Recension: Zombieland

Med svinunfluensahysterin på högvarv känns Zombieland extra aktuell. För att överleva i Zombieland, förklarar Columbia spelad av Jessie Eisenberg, måste man följa vissa regler. "The first rule of Zombieland: Cardio. When the zombie outbreak first hit, the first to go, for obvious reasons... were the fatties."

Strukturerad som en roadmovie följer filmen några främlingars resa genom ett Amerika vars innevånare blivit zombies. Jesse Eisenbergs nervösa, nördiga och socialt obekväma stil sätter tonen för hela filmen. Kontrasten mellan hans karaktär och en brutal verklighet där man när som helst kan bli anfallen av zombies är absurd och lämnar mycket utrymme för humor.

Det är en film med mycket hjärta, som tack vare Eisenbergs regler hittar komiska vinklar på många scener som annars fallit platt. Filmen är aldrig läskig, men stundtals både våldsam och äcklig. Det är ingen parodi som utmärkta Shaun of the Dead, utan levererar istället sin humor på ett mindre flamsigt sätt.

Faktum är att historien förmodligen hade fungerat lika bra i annan kontext än just med zombies. Visst är det en zombiefilm, men det är inte det som är poängen. I Zombieland är det karaktärsporträtten som driver historien frammåt, inte rädslan för zombies.

Columbus kommenterar att han redan innan zombieepedimin var rädd för nästan allt. Att han var en enstöring som inte gillade att umgås med människor (i en scen sitter han hemma och spelar World of Warcraft när hans granne från lägenhet 406 knackar på dörren). Man skulle kunna tro att det skulle vara skönt att alla människor blev zombies, men avsaknaden av människor gör att Columbus känner sig ensam.

Det ligger nog någonting i det. Det finns många saker som jag irriterar mig på, som jag i stunder av svaghet kanske till och med skulle önska inte fanns, men som jag förmodligen skulle sakna om de verkligen försvann.

I sina medresenärer finner Columbus kärlek och medmänsklighet, precis det zombies saknar. Han vet att regler är nödvändiga för att överleva, men resan lär honom att man ibland måste vara beredd bryta sina egna regler för att livet ska vara värt att leva.

Jag tror att zombietemat lockar lika många som det skrämmer bort. Det vore synd att missa zombieland på grund av zombies. Samtidigt ska det sägas att zombieland inte är världens bästa film, över genomsnittet, visst, men den lär inte vinna Guldpalmen. Trots det tror jag inte Zombieland kommer att göra folk särskilt besvikna. Det är underhållande och roligt och zombies, vad mer kan man begära?