Första dagen i Shanghai. Del 1, explosiv hund.

Maja kom till vår lägenhet och bjöd oss på frukost. Det var en märklig frukt som liknade grapefrukt, men inte var kladdig och saftig på samma sätt. Det var inget problem att äta den med fingrarna utan att bli kladdig. Smaken påminner om grape men inte alls lika beskt. Märkligt, men gott.
Vi öppnade ett fönster för att vädra, men då ringde det i telefonen. De skulle tydligen tvätta fasaden så vi var tvugna att ha fönstret stängt.

Vi hade fått reda på att vårt hotell tydligen skulle ha en pool (fast Maja sa att man måste gå som i en labyrint för att hitta den) men ingen av oss hade badkläder med oss. Stella fick låna av Maja och jag tänkte att jag skulle använda mina Björn Borg-kallingar om vi någonsin lyckades hitta poolen. Det gjorde vi, så småningom, och det var som att gå i en labyrint för att hitta den, men det blev aldrig något badande.

Vi gick ut på gatan och fick se.. och fick se.. att de höll på att tvätta fasaden. De hängde i snören från taket. Utanför typ 25:e våningen. Såg såg både läskigt och ganska korkat ut. Om man bara händer i snören har man inget att ta spjärn mot så man lär glida fram och tillbaka när man försöker sig på att tvätta fönstren.

Vi tog tunnelbanan till Pearl Tower, 446 meter högt. Tunnelbanan var en upplevelse i sig. Dels är hela tåget en sammahängande vagn, vilket ger en märklig känsla. Dels stannar tåget alltid på exakt rätt plats, varför det är möjligt att markera precis var man ska stå när man väntar på tåget. Samma noggranhet fanns även i rulltrappan.

Innan vi gick in tornet köpte vi frukost. Jag åt tofu, biff, stekt ägg och grönsaker med ris. Pappa åt tofu, någon köttbulle och grönsaker med ris. Stella åt nudlar. Det kostade 10 kr per person. Kändes mycket prisvärt.
För att komma in i tornet var man tvungen att följa vissa säkerhetsföreskrifter. Vi sträckte på oss lite extra för att inte tas för "ragamussins" och försäkrade oss om att vi inte utsöndrade "the peculiar smell of effluvium". Sen gick vi in i tornet.

I foajén låg en explosiv hund och vilade. Vi visste att de äter hundar i Kina, och sprängd anka, kunde detta kanske vara något mellanting?

Uppe i tornet var det ljust och utsikten disig.
I tornet hade de en bergochdalbana. Hej! Skumma inte igenom texten, läs ordentligt. De hade en bergochdalbana i tornet! Jag och Stella satte oss längst fram och jag var lite orolig att jag skulle slå i något, för de hade haft en flygsimulator jag ville prova men som jag var för lång för att få plats i. Precis innan bergochdalbanan skulle starta kom det en kinesisk kvinna klädd i röd uniform och började prata. Det var tydligt att hon förklarade vad man skulle och inte skulle göra. Hon såg väldigt allvarlig ut.

Sen tryckte hon på en knapp och vi for iväg medan Stella skrek: "VA SA HON?! VA FAN SA HON?!". Precis som med flera andra saker som är roliga och kittlas i magen var resan slut på knappt en minut. Våra medresenärer hade vrålat som idioter och det mest underhållande med hela resan var nog att se en kinesisk kvinna återberätta upplevelsen för sin man som inte vågat åka med. Oj, oj, oj.