PowerPoint-presentationer

Jag har spenderat större delen av dagen åt att göra en PowerPoint-presenation om bladoptimering för små vindkraftverk.
Vid lunch ringde Pappa för att uppdatera sig på mina påskplaner. När han fick höra att jag gjorde en presentation hade hade han direkt några tips:

— Visste du att man kan lägga till ljud? Det är populärt. Lägg till applåder på sista sliden.

Mer än 14 timmar senare

Blargh.

Vi flyttar på jobbet och jag är helt slutkörd. Packade grejer i över 14 timmar igår och nu har mitt högeröga börjat rycka oroväckande. För mig i alla fall. När Lars fick veta att det var en fysisk ryckning och inte en synrubbning var hans reaktion att "det i alla fall inte är migrän" i något tröstande försök att få mig att känna mig bättre.

Nåväl. Tids nog är det jul så då slipper jag stressa.

Sol i Haninge

Jag sitter på jobbet och fixar det sista innan vi åker till Amsterdam.

Promenaden till från stationen till kontoret i morse kändes mycket mer välkomnande än den för några dagar sen.



Och Scanialastbilen var så fin i solen.

Idag fick jag ett kort

Det är inte varje dag jag får personliga kort skickade till mig på jobbet. Jag kan inte minnas när det hände senast.

 

Det är något speciellt med att någon tagit sig tid att leta upp ett glatt kort, skrivit några rader, hittat ett kuvert, letat upp en adress, fixat frimärken, och lagt alltsammans på lådan.

Vad kuvertet innehåller — en Like-stämpel, en 1UP-svamp, en påse geleråttor, en hälsning eller som i det här fallet: en kram — det är liksom tanken som värmer.

Och så känns det skönt att veta att andra också skickar saker med post. Det gör att jag känner mig mindre konstig. Så mer sånt, tack.

(Och tack Malin för det fina kortet!)

Det spökar i min chefs hus

Min chef bor på en ö i Stockholms skärgård. För några veckor sedan kom han till jobbet och berättade att någon hade varit inne i hans hus och dragit ut en sladd till hans lampor. Vi undrade om han inte kunde ha gjort det själv eftersom han förklarade att allt annat var orört, men han var helt övertygad om att någon varit inne i hans hus.

Vi försökte till och med ställa frågor av typen "om du skulle dra ut sladden, varför skulle du göra det?". Då svarade han att han skulle göra det om han ville släcka ner hela huset, för den sladden gick till all hans belysning, men att han verkligen inte hade gjort det. Mer troligt var att någon hade åkt båt förbi huset, sett att det var tänt utan att någon var hemma, gått in i huset och dragit ut sladden.

Idag utspelade sig följande replikskifte:

Chefen: — Har du sett min mobilladdare? Någon har tagit den.
Jag: — Det kanske är samma person som var och drog ut sladdarna hemma hos dig?
Chefen: — Det är det som är problemet med dig Albert, du har för bra minne.
Jag: — Har du kommit på vem det var som drog ut sladdarna?
Chefen: — Jag har kommit fram till att det förmodligen var jag.

[Gilla läget] Till er som tycker att jobbet känns som skit just nu

Det finns de som har det sämre.

[Mätteknik] Är ena större?

Hört på kontoret:

"Vänstra bröstet är alltid större."
"Alltid?"
"Ja, alltid, det gäller pungkulor också."
"Ehh..."
"Här, ta ett skjutmått, gå in på toaletten och kolla."

Förvirrad kollega flikar in:

"Skulle din vänstra pungkula vara större än din högra fot?"

Ska nog ta ledigt resten av veckan..

[Care Bear] Frös på kontoret

Det var kallt på kontoret i morse. Min kollega erbjöd sig att låna ut sin tröja och jag accepterade. Jag vill ju inte frysa. Så nu sitter jag här, ingosad i en fluffig rosa tröja och känner mig som en Care Bear. Awesome!

Renderar

Jag sitter och renderar film på jobbet. Den har hunnit till bildruta 8 159 av 25 523 och det är lite drygt 3,5 timmar tills den påstår att det ska vara klart.

Det kommer en ny version av Final Cut Pro, programmet jag använder för att klippa film, i sommar och den ska tydligen ha en funktion som gör att det går att rendera i bakgrunden. Den är också bättre på att utnyttja processorer med fler kärnor. Båda de här sakerna använder jag som argument för att företaget ska uppgradera min utrustning i sommar.

Men det känns kanske inte helt ärligt. Visst hade det varit bra att slippa vänta hela tiden, att kunna fortsätta arbeta medan datorn kämpar på i bakgrunden, men ibland är det rätt skönt att få någon minuts paus för en rendering (och de här superrenderingarna som jag håller på med nu sker rätt sällan).

xkcd: compiling

De här ofrivilliga pauserna uppstår inte bara för oss som redigerar film. Programmerare har kunnat använda kompileringen, när koden man skrivit ska översättas så det blir läsligt för en dator i stället för en människa, som en ursäkt för att inte jobba. Och jag tror att pauserna behövs.

Avid, ett konkurrerande videoredigeringsprogram, har tydligen redan möjligheten att rendera i bakgrunden. Och reaktionerna till den nya funktionen var inte odelat positiva. Det kan vara skönt med de där pauserna, speciellt om man jobbar så intensivt att det känns svårt att motivera att ta några andra pauser än de absolut nödvändigaste.

Å andra sidan vore det rätt skönt att få välja själv. Att slippa ha använda ett program med en inbyggd mat-och-sov-klocka och själv få ta ansvar för min raster. Fast med tanke på hur dålig jag är på just det kanske jag mår bättre med den här förlegade tekniken.

Helvetesröret

"Det där blir man ju i alla fall inte kissnödig av" säger Lars och det är först då jag inser att ljudet av rinnande vatten inte kommer ifrån att han sitter och dricker.

Vi har kontor på översta våningen och avrinningen från taket går genom ett rör som passerar precis över Lars skrivbord. För drygt 40 minuter sen började det rinna vatten genom röret och det vore egentligen ett rätt trevligt ljud, om inte för dess vätskedrivande effekt.

Som det är nu leder porlandet till kronisk kissnödighet, vilket i och för sig tydligen ska göra att man fattar bättre långsiktiga beslut, men ändå är irriterande.

Lars teori, som jag är en anhängare av, är att det soliga vädret fått en ispropp att lossna och vattnet att forsa. Nu sitter vi och hoppas att det ska sluta rinna snart (och att det ska bli ledigt på toaletten).

Till mitt försvar...

...så överlever inte ens plastblommorna på mitt jobb.

Plastblomma på jobbet, notera de tappade bladen (och den komiskt lilla krukan).

Lunch på snusket

Idag följde jag med några kollegor för att äta lunch på ett ställe de kallar snusket.

Personligen har jag svårt att förstå varför man vill ge sitt favoritlunchställe ett så nedvärderande (om än passande) namn. Eller omvänt: varför man har ett ställe man kallar för snusket som favoritställe. Det kanske är en generationsfråga?

Olle stannade upp när han fick syn på dagens meny.

– Ärtsoppa, franssons och schnitzel på samma dag? suckade han.

– Svårt och välja? undrade jag.

– Ja, det borde vara livstids hallshuggning på sånt.

Han är inte så teatral, Olle, hade han varit det hade han nog reagerat mer så här. Det hade varit något det.

Besök i studion

Igår hade jag och Lars besök i studion vi har byggt.

Normalt är det bara roligt. Men igår blev det lite problematiskt. Vi har en gräns. En skogräns som inte ska överträdas. Jag stod oroligt och såg på när vår besökare liksom nafsade med skon på fel sida skogränsen. Skulle han respektera skogränsen eller skulle han kliva över?

Så plötsligt hände det. Han tog ett steg över gränsen. Den smutsiga uteskon mot vårt fina vita studiogolv. Jag rös men tänkte att han kanske skulle inse sitt misstag och kliva tillbaka.

Mina förhoppningar var förgäves. Han tog ett steg till och ytterligare ett. Så plötsligt stod han där. Mitt på studiogolvet, på fel sida skogränsen, med sina mutsiga uteskor.

Lars var upptagen med att koppla och svara på frågor och jag hade svårt att få vår besökares uppmärksamhet. Jag bara stod där och såg på. Jag bara stod där och lät det ske.

Det kändes som att han hånade oss. Som att vår besökare besudlade vårt studiogolv bara för att få en reaktion. En klassisk mobbare. Och hur hanterade vi situationen? Vad gjorde vi?

Ingenting. Nada.

Kontrollerad urladdning

Jag var kvar sent i studion igår kväll för att kunna starta en kontrollerad urladdning av ett 12-volts blybatteri.

Först hade vi testat att chocka batteriet genom att plocka ut tusen watt från det. Det slutade med att vi nästan dödade batteriet och var tvungen att ägna resten av dagen åt att ladda det så fullt som det gick.

Så i natt fick några 15-wattslampor från Biltema sakta men säkert suga musten ur batteriet istället.



De skapade en rätt mysig stämning.

Poppa popcorn: försök 1

Nu har jag försökt poppa popcorn på induktionsspis.

Jag hällde i en näve popcorn och lite matolja i en kastrull och satte effekten på induktionsspisen på 2 000 watt. Sen skakade jag om så gott jag kunde och hoppades på det bästa.

Observerade fenomen:

• Rökfyllt kök
• Stor brännfläck på bordet OCH på ett underlägg
• Två unduktionsspisar överhettade
• Hälften av popcornen brända

Förslag till förbättringar:

• Mer olja? - "Det ska täcka popcornen" föreslog en kollega
• Lägre temperatur? - "Halvvärme, annars bränns det"
• Bättre koll på var jag kan ställa ifrån mig en varm kastrull?
• Vädra?

Andra funderingar:

• Skönt med micropop.
• Lock är en bra uppfinning.
• Rätt trevligt ljud ändå.

Lars livekommenterade händelsen på chatten.

Helikopter ovanför Brandbergen

"Det cirkulerar en helikopter ovanför Brandbergen" kom Lars in och sa. Jag tog greppa kameran och gick bort till fönstret.

"De har redan börjat fira in selen" fortsatte Lars. "Undrar vad de gjorde."

Helikoptern tog ett extra varv över husen, med linan vajandes under sig, och sen försvann den. Hade den slutfört sitt uppdrag? Hade den gett upp? Vad skulle den till Brandbergen och göra?

Vi har ingen aning. Men vi fick i alla fall se en helikopter med en lina under sig. Och det är ju inte varje dag det händer.

"HAR NI SPELAT IN EN TIMME MATERIAL?!"

Jag och Lars spelade in över en timme filmmaterial i studion igår. Kollegorna undrade hur det var möjligt.

Nu har jag gått igenom en del av materialet och kommit fram till att det mesta var skitsnack där kameran lika gärna hade kunnat vara avstängd. Å andra sidan var det en övning i att vara så naturlig som möjligt framför kameran, så att skitsnacka behövdes nog.

I klippet här pratar vi om vad vi borde ha för vatten i studion. Saltvattenglaset som vi mätte ledningsförmågan i i förra veckan är fortfarande inte bortstädat och alla som kommer in i studion undrar vad vi har i glaset.

Om jag får kommentera klippet, och det är klart att jag får, för det är ju min blogg, så vill jag säga att jag gillar min "blubb-blubb-blubb"-beskrivning av en Water Cooler. Ibland räcker det med att härma ljudet för att Lars ska förstå vad jag pratar om.

Hälsning på kretskortet

"Man blir bara glad när de gör så här" säger Lars. Han har precis skruvat isär en pryl vi har på jobbet och blottat kretskortet.

Jag blir också glad. Jag ska ha en trevlig dag, det har jag bestämt mig för. Det där ansiktet gör mig dock liiiiiiite orolig. Är utropet ironiskt? Typ "Lycka till med att koppla in något i mig ;)".

Jag funderar på vad jag skulle skriva för meddelande om jag gjorde ett eget kretskort. Lite som de där inplastade meddelandena man lämnade i vattenbehållaren i toalettstolen. Jag har hjärnsläpp så jag kan inte komma på vad det heter, men den där delen som spolknappen sitter på, där vattnet som man ska spola med samlas upp.

Det går ju att lyfta på locket till den där vattenbehållaren på rätt många toalettmodeller. Det kanske bara är jag som lämnar meddelanden där, men jag gör det mest för att jag önskar att jag en gång när jag öppnar locket hittar ett eget hemligt meddelande. Det skulle vara hur coolt som helst.

Jag borde göra mer sånt.

[Konspirationsteorier] Damtoaletten på jobbet

Vi har en damtoalett på jobbet. Dit får jag inte gå. Igår var kvar sent på jobbet och då smög jag in för att se vad som fanns där inne.

Vad är det de försöker dölja egentligen? Vad händer där inne på damtoaletten? Det är frågor som gäckat mig. Som hållit mig vaken om natten.

Tjejer har en förmåga att klumpa ihop sig med varandra när de ska gå på toaletten, speciellt om de fått i sig lite alkohol. Det borde finnas någon formel som beskriver förhållandet mellan tjejers alkoholintag och deras klumpighet. Inte för att vi dricker alkohol på arbetstid, eller det kanske vi gör, men ingen har berättat det för mig i så fall. Tjej-klumps-fenomenet kanske är ett tecken på något annat? De kanske går i samlad trupp för att konspirera?

Jag kom in på toaletten och hittade den här lappen på väggen:

Plötsligt föll allt på plats. Blickarna, kommentarerna, min te-kopp som alltid är borta, de påtvingade fikarasterna, de långa mötena om...saker, mitt skrivbord som alltid stökar till sig, de oregelbundna lunchtiderna. Allt.

Allt är en enda stor konspiration. En uttänkt taktik. En strategi. Och jag faller för den. Varje dag. Men nu har jag scoutat deras strategi. Jag behöver bara hitta ett bra counter. Om jag vet att de kommer att välja sten är det ju dumt om jag kommer där med min sax, jag måste hitta en påse. Frågan är bara vad det kan vara...