Häromdagen gjorde jag mig lite lustig över att Viktor Banke inte insett att fettisdagen faktiskt var fet-tisdagen och att Bernie Sanders liknar Larry David. Idag är det jag som får krypa till korset; det är först nu jag inser att Orup är filosof.
Det började med ett citat från den amerikanske författaren Norman Vincent Peale, mest känd för att ha skrivit om det positiva med positivt tänkande. Han är tillskriven följande citat:
"Problemet med de flesta av oss är att vi hellre skulle bli fördärvade av beröm än räddade av kritik."Känner du igen dig i detta så räck upp en hand! Ok, jag noterar att de flesta av er faktiskt inte räckte upp någon hand. Jag vet inte om det beror på att ni inte känner igen er eller för att det känns konstigt att räcka upp handen just nu. Förmodligen vore det bra för dig att räcka upp handen, för blodcirkulationen om inte annat, så det är bara att räcka upp handen. Seså!
För mig träffar citatet nära hjärtat. Dels för att det får mig att tänka på Den unge Zlatan (2016) som jag såg nyligen. Där beskriver en ung Zlatan (spoiler!) hur hans pappa aldrig lät honom vara nöjd med en vinst. "Du är ingenting förrän du blir något ute i Europa". Zlatan, ett exempel på någon som blivit räddad av kritik?
Den andra anledningen är att jag själv drivs av att utvecklas. Jag tror att utveckling gör mig långsiktigt lycklig. Kortsiktigt är kan det kännas jobbigt med kritik och gött med beröm (eller som jag gissar att Glenn skulle sagt: "Kritik är röven alltså!"). Att väga kortsiktig njutning mot långsiktig lycka känns som en ständig utmaning. Vad är en bra balans egentligen?
Då är det skönt att veta att det finns legendarer som Orup som redan har besvarat den frågan. Jag pratar naturligtvis om Orups genombrottslåt "Jag blir hellre jagad av vargar" från 1987. Jag skulle vilja säga att Orup med sin låt förkroppsligar Vincent Peales citat.
I texten hör vi Orup sjunga att han "hellre blir jagad av vargar...än älskad av dig". Han vill hellre få kritik och växa som person än få beröm/kärlek som kommer driva honom till fördärvet. Det är så man blir bäst i världen och det visste Orup redan 1987.
Den här folkbildande aspekten är en dimension av Orups texter som jag helt och hållet hade missat. Så hatten av till dig, Viktor Banke, jag kanske inte borde kasta sten i glashus. Och även hatten av till dig, Orup. Nu när jag insett detta får det mig att fundera på vilka andra filosofiska budskap som han gömt framför ögonen på mig i alla dessa år. Å, Magaluf!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar