Det var så Malin uttryckte det. Hennes poäng var att jag ställer för höga krav på mig själv. Att det är jag som är viktig och inte att det jag gör är perfekt.
"För dina vänner räcker det nog med att du gör pannkakor eller lagar mat. Det blir glada för att du har gjort det, om det är perfekt eller inte spelar ingen roll."
Men för mig är det viktigt. Jag vill känna att jag utvecklas. Jag vill utmana mig själv. Jag vill växa. När jag går och lägger mig på kvällen vill jag känna att jag är mer Albert än jag var när jag vaknade. När jag vaknar på morgonen vill jag känna att jag har oändliga möjligheter.
Men tillbaka till pannkakorna. Jag struntar i om mina vänner — eller Pinky i det här fallet — skulle kunna nöja sig med vanliga pannkakor. Jag vill inte nöja mig med det. Jag kan mer. Vill mer. Och världens bästa vänner förtjänar världens bästa pannkakor.
Så hur gör man? Ni ska få ett recept:
Världens bästa pannkakor
Recept: Världens bästa pannkakor, 3 pers.
1. Separera 3 ägg.
2. Blanda äggulorna, 250 g Ricottaost och 2,5 dl mjölk i en bunke.
3. Blanda 2,5 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver och 1 tesked salt i en annan bunke. Rör ner i smeten.
4. Vispa äggvitorna luftigt och vänd ner i smeten.
5. Skiva 2 bananer och blanda i dem.
6. Stek pannkakorna i smör på medelhög värme tills de fått en gyllene färg.
7. Servera med lönnsirap och färska bär.
Nu inser jag att det kanske skulle bli tråkigt att bara äta världens bästa pannkakor hela tiden, så komplettera gärna med vanliga pannkakor, plättar, ungspannkakor och crêpes. Variation förnöjer.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar