måndag 21 november 2011

Upp flyga orden, tanken stilla står

Förra veckan spenderades delvis i KLM-kabin högt över molnen och det känns knappt som att jag har hunnit landa. 

Jag är kluven till att flyga. Dels är det den där känslan av oändlig frihet men också bullret från jetmotorerna, den portionsförpackade maten och bristen på benutrymme. Och förvirringen. Jag inte var mitt huvud befinner sig eller vart mitt hjärta är på väg. Min kropp kliver som vanligt upp på morgonen och gör precis det som förväntas av den.

Jag drar i en spak. Jag trycker på en knapp.


Jag känner mig osynkroniserad med mig själv. Som att jag befinner mig på flera platser samtidigt och min stackars hjärna febrilt kämpar med att hålla kursen utan att kroppens olika delar ska glida längre ifrån varandra.

En tanke som svävar, ett hjärta som bultar.


Men så är det kanske frihetens pris? Oändliga möjligheter och total förvirring. Nu vill jag bara landa ordentligt och känna den trygga marken under fötterna. Jag vill se mig om och ta reda på var jag befinner mig, så jag kan planera, sätta nya mål och fokusera på vad jag vill göra härnäst.

Jag känner på mig att det kommer bli magiskt.