Fyra enkla steg – ett LinkedIn-experiment

Jag har börjat med ett experiment på LinkedIn för att testa en teori som jag har. Första delen heter "Fyra steg till garanterad framgång" och är publicerad nedan.

Men först lite förklaring. Jag tror att folk beter sig ungefär lika korkat på alla sociala nätverk, även på LinkedIn som försöker marknadsföra sig som mer professionellt. För att testa detta har jag skrivit en superironisk text i ett försök att se hur folk beter sig. Lite beroende på utfallet är det möjligt att jag skriver fler texter på samma tema. Om ni vill läsa texten på LinkedIn kan ni göra det här, annars har jag klistrat in texten nedan.

1. Använd en inspirerande bild 
Exakt vad en bild föreställer är sekundärt till känslan den förmedlar. En inspirerande bild kan ha något banalt och meningslöst motiv som en person som sträcker armarna i skyn mot en himmelsblå bakgrund men ändå funka. Använd dig av det där du vill förmedla ditt budskap.

2. Hänvisa till studier 
Forskare på Kawazakiuniversitet i Kyoto har visat att folk tror mer på vad du skriver om du hänvisar till studier eller forskare, även om du ljuger. Nästan ingen kollar källor och ännu färre googlar för att ta reda på om studien du hänvisar finns på riktigt, så utnyttja det.

3. Använd statistik
Vissa menar att upp till 73 procent av all statistik som används är uppdiktad. Det är naturligtvis svårt att mäta och mörkertalet befaras vara väldigt högt. Men det spelar ingen roll. Studier visar att statistik som bekräftar det vi säger gör att vi känner oss trygga, även om statistiken är inte är sann.

4. Gör listor
Enligt en belgisk studie från 2009 föredrar nio av tio att ta till sig information via listor. Det vara skillnaden på ett budskap som går fram och ett som ignoreras. Listor gör att vi får en känsla av överblick som är oslagbar när du försöker förmedla ditt budskap.

Hur många sätt går det att blanda en kortlek?

Det finns väldigt många olika sätt en kortlek kan vara blandad på. Hur många? Formeln för att räkna ut det är bedrägligt enkel:

52!

Inom matematiken kallas utropstecknet (!) fakultet och är en förkortning av "talet, gånger talet som är ett mindre, gånger talet som är ett mindre osv ner till 1". Det är enklare att förstå med en kortlek med färre kort. Så säg att vi bara har tre kort: 1, 2 och 3.

Första kortet i vår lek kan vara antingen 1, 2 eller 3 så vi har tre alternativ.
Beroende på vilket kort vi valde från början har vi bara 2 kort kvar, så två ytterligare alternativ.
Det sista kortet kan bara vara ett, eftersom vi redan har valt alla de andra.

Alla tänkbara kombinationer blir alltså 123, 132, 213, 231, 312, 321 eller sex kombinationer. Det är lika med 3*2*1 eller 3! vilket båda blir 6.

Men en vanlig kortlek (utan jokrar) har 52 kort, inte tre. Så vi får använda formeln 52! och det blir som sagt ett enormt tal. Det visar sig att det är 80658175170943878571660636856403766975289505440883277824000000000000.

För att sätta den siffra i ett perspektiv. Tänk dig att det tar en sekund att blanda en lek och att du fick chans att börja blanda lekar redan vid Big Bang. Om du lät alla människor på jorden blanda lekar så skulle det krävas att alla människor på jorden hade varsin egen planet med lika många människor och varje människa på de planeterna OCKSÅ hade varsin egen planet med lika många som jorden och alla människor på den planeten också hade varsin planet och så vidare i fem steg. Det är alltså miljarder och åter miljarder planeter med lika många personer som jorden, som blandar lekar varje sekund sedan universum skapades. I så fall skulle vi vara klara nu.

Men så är det inte. Så det där enorma talet betyder i praktiken att när du blandar en lek så är det förmodligen första och enda gången en kortlek kommer att ha exakt den blandningen. Det är en svindlande tanke.

Apples revolutionerande penna

Det är många som har gjort sig lustiga över att Apple igår tillkännagav Apple Pencil, en penna, eller "stylus", som tillbehör till deras nya stora iPad Pro. Varför göra sig lustig över det?

För att Steve Jobs hånade tanken på en penna till en tryckkänslig skärm. Och det finns få saker som vi tycker om mer än att kunna peka på folk som inte är konsekventa. (Nu råkar Jobs vara död, så skämten handlar mer om att Apple släpper en produkt som Jobs skulle hatat än att just han ändrat sig).

Vad var det då Jobs sa? 2007 när han introducerade iPhone och Multi-Touch sa han "Du måste plocka fram dem, lägga undan dem. Du tappar bort dem. Yuck. Ingen vill ha en stylus".

Tre år senare, 2010, sa han "Det är som vi sa med iPad, om du ser en stylus så har de schabblat bort det" när jämförde hur Apple och andra tillverkare valt att designa sina produkter. Klart att folk blir alldeles till sig då när de hör Johnny Ives förtrollande röst prata om Apples egna stylus.

Jag har sex saker att säga om det här:

1. Jag förstår att det är roligt att göra sig lustig över folk som inte är konsekventa. Speciellt när "folk" i det här fallet är Apple, ett av världens mest framgångsrika och på många sätt mest skitnödiga företag.

2. Steve Jobs citat handlade om det primära sättet att styra en maskin med en tryckkänslig skärm, där han ansåg att fingret var överlägset. Detta måste ses i en historisk kontext där skärmarna som kommit innan iPhone krävt en stylus medan iPhone inte gjorde det.

3. Teknikutveckling gör att något som är sant idag inte nödvändigtvis kommer att vara det imorgon.

4. Amazongrundaren Jeff Bezos har en teori om hur människor som ofta har rätt är personer som ofta byter åsikt. Han har konstaterat att de smartaste personerna hela tiden reviderar sin förståelse och vågar ompröva problem de tror sig löst. De är öppna för nya synvinklar, ny information, nya idéer, nya motsättningar och nya sätt att tänka. Han tycker inte att du ska undvika att ha en genomtänkt synvinkel, men att du ska se din synvinkel som tillfällig.

5. Tim Cook, VD på Apple, har pratat om hur skicklig Steve Jobs var på att helt ändra åsikt från ena dagen till nästa.

6. Steve Jobs har en lång historia av att tycka en sak ena dagen och en annan sak nästa.

1998 kallade han Apples puckformade mus "den mest underbara mus du någonsin använt"
2000 sa han att det var "den sämsta musen i världen. Det vill vi ändra på."

1998: "Den mest underbara mus du någonsin använt.
2000: "Den sämsta musen i världen, och det vill vi ändra på.

2002 drev han med idén att göra en platt iMac med datorn integrerad i skärmen.
2003 fick han frågan om möjligheten att göra en iPod som kunde spela upp video och avfärdade idén genom att säga att "det visar sig att titta på video på en liten skärm inte är särskilt skoj".
2004 lanserades en iMac med platt skärm och datorn integrerad i skärmen och han kallade den för "den ultimata arkitekturen för stationära datorer".
2005 sa han att han var glad över att Mac inte hade problem med virus, men att han tyckte att det inte skulle användas som ett vapen i marknadsföringen.
2006 släpptes I'm a Mac-reklamen där de skojade med att PC får virus men inte Mac

2008 ville han påminna oss om hur "bra det är att titta på video på sin iPod Touch".
2010 fick han en fråga angående Apples samarbete med Google och om Apple i framtiden skulle komma att ta bort Googles kartor från iPhone. Jobs svar: "Nej."
2010 förklarade Jobs att det finns "tydliga fysiska begränsningar för hur nära varandra du kan placera element på ett pekskärm innan användare får svårt att tillförlitligt trycka, flippa eller nypa tag i dem. Det här är en av nyckelanledningarna till att en 10-tumsskärm är minimistorleken som krävs för att göra fantastiska tablet-appar".
2012 tog Apple bort Google som kartleverantör till förmån för sin egen karttjänst i iOS.
2012 lanserade Apple iPad Mini med en 7,9-tumsskärm.

Utöver det var Steve Jobs emot att ha tredjepartsappar på iPhone från början, något som idag ses som en av de viktigaste anledningarna till telefonens framgång.

Så ja, han ändrade sig om mycket. Ibland för att han hade fel, andra gånger för att tekniken gjorde nya saker möjliga. Att Apple gör något som helt och hållet går emot något Steve Jobs har sagt är med andra ord ingen nyhet. Nästan varje ny release som Apple har gjort har föregåtts av att Steve Jobs sagt att det vore en dum idé.

Det här med pennan är således inte något bevis för att Apple går emot Jobs, snarare motsatsen, att Apple gör precis som Jobs brukade göra när han fortfarande levde: Lansera något som Jobs snackat skit om tidigare.

Starka myror, exploderande hästar och trängsel i städer

Varför är myror så starka, varför exploderar hästar som faller ner i gruvschakt och varför är det oundvikligt att det blir köer när städer växer? Idag tänkte jag svara på alla tre frågor och dessutom förklara hur de frågorna hänger ihop.

Men vi börjar på en jobbintervju hos Google. De har gjort sig kända för att ställa kluriga frågor som ska få de ansökande att verkligen tänka till. En sådan fråga är följande:

Du blir krympt så du är lika lång som en enkronas diameter och slängd i en mixer. Din vikt reduceras så att du har samma densitet som normalt. Mixerns knivblad kommer börja röra sig om 60 sekunder. Vad gör du?

Medan du funderar på hur du skulle ha tagit dig ur den kniviga situationen vill jag berätta om sträckor, areor och volymer och hur de förhåller sig till varandra. Du kan säkert det här sedan tidigare, men för säkerhets skull repeterar jag så att vi inte tappar bort någon på vägen.

En sträcka är en storhet i en dimension, en area är en storhet i två dimensioner och en volym en storhet i tre dimensioner. Vi kan tänka oss oss att vi har en sträcka som är x lång, en area som är x² stor och en volym som är x³ stor.

Vad händer om vi gör x i de här tre fallen dubbelt eller tre gånger så stort?

Om x blir dubbelt så stort:

• x → 2x 
• x² → 2x × 2x = 4x²
• x³ → 2x × 2x × 2x = 8x³

Om x blir tre gånger så stort:

• x → 3x 
• x² → 3x × 3x = 9x²
• x³ → 3x × 3x × 3x = 27x³

Om vi dubblar x så blir x² fyra gånger större och x³ åtta gånger större.
Om vi gör x tre gånger större blir x² nio gånger större och x³ tjugosju gånger större.
Detta gäller så länge x är större än eller likamed 1.

Det här är ett annat sätt att säga att sträckor ökar linjärt, att areor ökar kvadratiskt och att volymer ökar kubiskt. Med den insikten i bagaget kan vi börja titta på mina tre frågor.

1. Varför är myror så starka?

Myror kan bära hundra gånger sin egen vikt, vilket låter helt otroligt, men förklaringen är enkel: myror är små. Om vi bortser från att myror skiljer sig från människor på andra sätt och bara tittar på siffrorna blir det enklare att förstå.

Din styrka är proportionell mot tvärsnittsarean x² av dina muskler och ben.

Din vikt är proportionell mot din volym x³.

Det betyder att din styrka ökar kvadratiskt medan din vikt ökar kubiskt. Det betyder att om du blir dubbelt så stor, så blir du fyra gånger så stark och åtta gånger tyngre. Du blir alltså hälften så stark per vikt.

En myra på 8 mm är 200 gånger mindre än en människa som är 160 cm. Den där myran som kan bära 100 gånger sin egen vikt skulle alltså bara klara av att bära 100/200 = 0,5 gånger sin kroppsvikt om den var 160 cm stor och det känns väl rätt rimligt? Att bära halva sin kroppsvikt klarar nog de flesta människor.

2. Varför exploderar hästar som faller ner i gruvschakt?

Tänk dig att du har ett gruvschakt som är 1000 meter djupt. Släpper du ner en mus i schaktet kommer den att klara fallet, så länge det är hyfsat mjukt i botten, en råtta kommer dö, än människa att gå sönder medan en häst kommer att splashas mot botten av schaktet. 

Anledningen har att göra med att ett objekt som faller bromsas upp av luftmotståndet och når en gränshastighet (eller ett jämviktsläge), en maxhastighet där bromskraften och gravitationskraften tar ut varandra.

Dragningskraften är proportionell mot objektets massa, som i sin tur är proportionell mot objektets volym x³.

Bromskraften i sin tur är proportionell mot objektets arean x².

Det betyder att ju större objekt, desto högre maxhastighet vid fritt fall. Dessutom är mindre djur starkare i förhållande till sin kroppsvikt än vad större djur är och kan därför kompensera för smällar på ett annat sätt. Resultatet blir att musen blir omskakad men har möjlighet att överleva, medan hästen träffar botten av hisschaktet med en sån hastighet att det bara blir sörja kvar.

3. Varför är det oundviktligt att det blir köer när städer växer?

Ju större städer är, desto större är problemen med trängsel.

Vi kan tänka oss att en stads befolkning är proportionell mot dess area x². Om radien på staden blir dubbelt så stor, så blir befolkningen fyra gånger så stor. Avstånden från förorten har alltså dubblats (vägarna har blivit dubbelt så långa) men antalet människor har ökat med en faktor fyra. Alltså blir det dubbelt så många människor som ska samsas på lika mycket väg för varje gång en stad dubblerar sin storlek.

I små samhällen är det därför inte alls lika kritiskt att transportera sig på ett platseffektivt sätt, men ju större en stad blir desto viktigare blir det att kunna förflytta sig smart. Det här är en effekt av att avstånden ökar linjärt medan antalet personer ökar kvadratiskt.

BONUS: Vad ska jag göra om jag är stor som en tiokrona och fast i en mixer?

Vi kan läsa frågan från Google-intervjun igen:

Du blir krympt så du är lika lång som en enkronas diameter och slängd i en mixer. Din vikt reduceras så att du har samma densitet som normalt. Mixerns knivblad kommer börja röra sig om 60 sekunder. Vad gör du?

Nu har när vi har lärt oss lite om linjära, kvadratiska, och kubiska förhållanden har vi verktyg för att klura ut den här uppgiften. Vi kan börja med att konstatera att ett tiokronorsmynt har en diameter på cirka 2 centimeter. Vi har alltså blivit 1/100 av vår normala storlek. Som vi lärde oss med myran betyder det att vi har blivit 100 gånger starkare än vad vi är normalt och kan därför utan problem hoppa ut ur mixern.

Hur kommer republikanerna att ha ihjäl Donald Trump?

Det republikanska partiet kämpar i motvind just nu. Donald Trump har gett sig in i kampen om nomineringen som republikanernas kandidat i presidentvalet 2016.

Nu är det lång tid kvar till själva valet och innan dess kan flera scenarier uppstå:

Trump vinner nomineringen. Då kommer han förmodligen möta Hillary Clinton i valet och förlora. Han anses vara för kontroversiell för att kunna vinna ett tillräckligt stort folkligt stöd för att besegra Clinton, vilket skulle leda till en seger för demokraterna

Trump förlorar nomineringen. Normalt brukar kandidater då dra sig ur racet, men Trump har inte lovat att han kommer göra det. Det finns en risk (för republikanerna) att han kommer att fortsätta sin kampanj som politisk vilde. Gör han det kommer han att ta röster från den republikanske kandidaten och i praktiken sänka republikanernas möjlighet att besegra Hillary i valet.

Båda dessa alternativ leder till en förlust för republikanerna, vilket såklart är jobbigt för dem, speciellt eftersom de tyckts täcka upp alla tänkbara innanför-boxen-utfall. Om det är viktigt att vinna presidentvalet, och det får vi anta att de anser, så kan de inte godta att de kommer att förlora oavsett om Trump blir nominerad eller inte.

 Donald Trump vill göra Amerika "great again".
 Foto Gage Skidmore/Flickr (CC BY SA 2.0)

Men om vi föreställer oss att vi var manusförfattare på Netflix eller konspiratoriskt lagda, vad skulle republikanerna kunna göra då? Den könsneutrala sjöpersonen ber inte om medvind, hen lär sig att segla. Och republikanerna är ju inga amatörer.

En Underwoodsk lösning hade varit att döda Donald Trump. Det skulle kunna få det amerikanska folket att ena sig mot ett gemensamt yttre eller inre hot och rösta på republikanerna istället för demokraterna. Och om vi ändå är inne på ett så cyniskt resonemang kan vi fråga oss vilka republikanerna helst skulle vilja skylla mordet på?

Det bästa för republikanerna skulle troligen vara någon som passar deras agenda. Alternativen är att fokusera på något oamerikanskt, som en IS-krigare, en muslim eller kanske en ryss, eller om inte det är möjligt så i alla fall någon som känns orepublikanskt, som en ateist eller socialist. Skulle det funka med någon som olagligt invandrat till USA över den Amerikansk-Mexikanska-gränsen? Kanske. Det känns mer troligt än att det skulle välja någon som riskerar att skada inhemska kärleken till skjutvapen i alla fall. I alla lägen vore det troligt att republikanerna skulle välja någon som nationen kan sluta sig emot, annars kan de ju lika gärna låta Trump vinna eller förlora nomineringen.

Nu lever vi som tur är inte i Underwoods Amerika, i vår vardag är den här typen av tankelekar förpassade till spännande teveserier och politiska thrillers. Jag varken tror eller hoppas på att något av detta kommer att bli verklighet. Mest troligt är att republikanerna sitter still i båten och hoppas på att Donald Trump lägger ner sin kampanj om han inte är den som vinner nomineringen.

Tre sekunder mellan liv och död

Triggervarning. Tre sekunder mellan liv och död. Det ger perspektiv, det skakar om, det gör ont. Så ont.

Jag förstod inte vad som hände innan det var för sent. Inte mer än tjugo meter bort, så nära att jag såg allt, men för långt ifrån för att kunna göra något åt saken. Maktlös.

Han hade vinglat lite längs perrongen ett tag, jag såg honom längre bort på perrongen när jag kom upp från bussterminalen vid Slussen igår kväll. Två minuter senare, när tunnelbanan började rulla in, hade jag hunnit ta mig närmare, inte för hans skull utan för att det skulle vara praktiskt när jag klev av senare.

Han tog några steg mot tåget innan det hade stannat helt. Så gör alla, det var inget konstigt. Men så tappade han balansen och föll mot vagnen. Han satte handen mot fönsterrutan, den efter sista dörrparet på första vagnen, för att skjuta tillbaka sin tyngdpunkt mot plattformen, men kunde inte återfå sin balans.

Vagnen fortsatte röra sig långsamt och avrundningen i slutet av vagnen gjorde att hans stöd försvann. Han föll chanslös ner i glipan mellan vagnarna och försvann in under vagnen som rörde sig två, max tre meter till innan den stannade. Inte för att det hade hänt något, utan för att det var där det skulle stanna.

Hela händelsen tog inte mer än tre sekunder. Jag förstod inte vad som hände innan det var för sent, inte mer än 20 meter bort, så nära att jag såg allt, men för långt bort för att kunna göra något åt saken. Maktlös.

Plattformen förvandlades till en scen från nyheterna. Ett inslag om någon bombning eller krigszon långt bort. Folk föll på knä på perrongen, försökte se vad som hände, skrek. Deras ansikte förvrängdes från förvirrad panik till förtvivlad terror. Jag vågade inte gå närmare. Jag ville inte titta över perrongkanten.

Några minuter senare var räddningstjänst på plats och plattformen utrymdes. Jag gick upp till ytan och vandrade långsamt hem genom natten. Ensam med mina egna tankar. Då visste jag inte hur det hade gått för mannen på perrongen, men jag kunde ana.

Jag tänkte på hur flyktigt livet är. Hur märkligt det är att någon kan vara där ena stunden och borta bara några sekunder senare. Hur ska jag förhålla mig till det? Att det plötsligt känns så verkligt? Om jag visste att jag skulle förgås om ett dygn, en vecka, en månad eller ett år, hur skulle jag välja att leva min sista tid?

När jag kom hem laddade jag ner tetris till mobilen. Tio minuter intensivt tetrisspelande efter att ha blivit utsatt för ett trauma ska kunna minska risken för posttraumatisk stress och flashbacks. Det har jag lärt mig av Jane McGonigal. Jag spelade mina tio minuter och somnade.

Idag har jag känt mig vilsen och omskakad. Själva händelsen var i sig så odramatisk. Det liksom bara hände. Tre sekunder och så var det över. Skräcken på perrongen var däremot väldigt dramatisk. Jag vet inte hur jag ska känna. Jag känner mig fånig som tagit så illa vid mig, eftersom mitt trauma är så pyttigt jämfört med det som hände mannen, men samtidigt kan jag inte styra över hur jag känner.

Hur hanterar andra den här typen av händelser? När de bevittnar det otänkbara? Hur bearbetar dem det och går vidare?

När jag kom till jobbet fick jag reda på att han inte överlevt. Jag började gråta. Det var på riktigt. Det gör ont.

Varför är glas genomskinligt?

Idag tänkte jag prova förklara varför glas är genomskinligt genom att använda en bankomat som liknelse.

Jag upptäckte att jag inte kunde svara på frågan "Varför är glas genomskinligt?" (Det var jag som ställde frågan till mig själv). Efter lite klurande kom jag fram till en hypotes: elektrisk konduktivitet och optisk transparens är delar av samma fenomen.

Jag inser att jag har förlorat många av er redan, men häng kvar, snart kommer det bankomater. Vad betyder egentligen hypotesen? Jo, att material som är elektriskt ledande inte kan vara genomskinliga, och tvärtom, material som är genomskinliga kan inte vara elektriskt ledande.

Efter lite googlande har jag bekräftat min hypotes men innan vi kommer dit behöver vi en liten repetition på det här med hur saker är uppbyggda. Saker är för det mesta uppbyggda av atomer^{[källa behövs]} , atomer som består en kärna, i sin tur bestående av protoner och neutroner, och ett antal av elektroner. Illustrationen nedan visar schematiskt syreatomen med sina åtta elektroner i två skal.

Illustration: Pumbaa (efter original av Greg Robson) CC BY-SA 2.0 UK

Kvantfysiken säger att elektroner bara kan finnas i vissa diskreta energinivåer (de vi kallar för "skal"). För att en elektron ska kunna hoppa från en energinivå till en annan måste den ha tillräckligt med energi för att orka till nästa energinivå, får den inte det kan den inte göra hoppet. Det går att jämföra med en bankomat där du bara kan ta ut pengar i jämna hundratal.

Fotonen förstår precis hur det känns.

Om en foton, det vill säga en ljuspartikel, träffar ett solitt material försöker den överlämna sin energi till materialet. Parallellen till bankomaten är att du försöker ta ut pengar. Om energin som fotonen bär med sig inte är tillräcklig för att få en elektron att hoppa från en energinivå till en annan så kan fotonen inte överlämna sin energi. Olika material har elektroner som kräver olika mängd energi för att hoppa till nästa energinivå.

De flesta material har elektroner på olika energinivå som kan ta emot olika mängd energi, lite som att du kan ta ut 100, 200 eller 300 hundra kronor ur de flesta bankomaterna. Men så finns det vissa material som har ett glapp när det gäller vilka energimängder de kan ta emot. De är som bankomater som bara har 500-kronorssedlar. Om du kommer med till en sådan bankomat med 300 eller 400 kronor på kontot så kan du inte ta ut några pengar utan måste leta upp en annan bankomat som där du kan ta ut i jämna hundratal. Samma sak gäller för fotoner.

När det här händer för fotonen så fortsätter den bara igenom betalstationen.

Genomskinliga material är som bankomater med bara 500-kronorssedlar. Vi kan tänka oss att synligt ljus har antingen 100, 200, 300 eller 400 kronor på kontot. När de här fotoner kommer till en bankomat som bara har 500-kronorssedlar kan de inte ta ut några pengar utan måste fortsätta tills de hittar en automat som har 100-kronorssedlar. Det gör dessa "bara-500-kronorssedlar"-materialen genomskinliga, fotonerna kommer fram till dem men kan inte ta ut några pengar och passerar därför rakt igenom.

Då har vi det här med elektriskt ledande material. De har egenskapen att det är lätt för elektroner att röra på sig, det är liksom grejen eftersom elektricitet är elektroner som rör på sig. Men som vi kom fram till tidigare så var en förutsättning för att ett material ska vara genomskinligt att det är svårt för elektronerna att röra sig. Material som är elektriskt ledande kan således liknas vid nypåfyllda bankomater som kan medge uttag om 100 kronor. Där kan fotonerna "ta ut alla sina pengar" och behöver därför inte fortsätta leta efter "bankomat". Av den anledningen är elektriskt ledande material inte genomskinliga.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det här med genomskinlighet är lite knöligt att förstå och att det är jobbigt med bankomater som bara har femhundrakronorssedlar.

Tankar om träning

Jag har ganska länge haft en tanke om träning och att utvecklas. Jag tror att vi kan utvecklas i nästan allt vi gör, så länge vi aktivt anstränger oss för att bli bättre.

När du skriver på tangentbordet gör du det i en viss hastighet. Förmodligen samma hastighet som du skrev i för tre veckor sedan, eller för tre månader sedan. Förmodligen kom du vid något tillfälle upp i en hastighet som du var bekväm med och sedan dess har du inte utvecklats så mycket. Det har inte varit viktigt så du har varit lat (och/eller smart?) och struntat i det.

Jag är dock övertygad om att du skulle kunna skriva åtminstone tio procent snabbare om du gjorde ett aktivt val att försöka skriva snabbare. Det kanske skulle ta tre dagar eller tre veckor, men du skulle kunna förbättra dig, det kan nästan alla. Och det är min tanke; att vi kan bli bättre och utvecklas om vi väljer att bli det, men att vi annars liksom bara följer minsta motståndets lag och bara blir så bra som krävs och inte mer.

Kvinna som tränar på att dricka vatten.

Senaste veckan har jag dock fått ett lite annat perspektiv på idén om träning. Det bygger på att vi har vissa mönster som vi hela tiden tränar på. När vi går till gymmet lär vi oss hur vi ska lyfta rätt, vi lär oss hur vi ska gå, stå och springa på rätt sätt. Det gör att vi blir bra på saker som följer våra mönster, men inte så bra på det som faller utanför.

Rörelsefilosofen Ido Portal förklarade att det här med att sitta på huk var en naturlig sittposition innan vi kom på idén med stolar och att vi numera måste lära folk hur man ska sätta sig på huk (för att t ex kunna göra en knäböjsövning). Poängen? Att vi borde ifrågasätta våra "mönster" och vad det är för saker vi tränar på dagligen.

Barn på huk, helt naturligt (Foto: Randi CC BY-SA 2.0)

Idos filosofi har fått mig att tänka lite annorlunda. Jag tänker behöver jag träna på att åka kollektivtrafik eller ska jag träna på att cykla till jobbet? Jag försöker hitta de där mönstren i vardagen som jag har tränat på utan att göra ett aktivt val och se om jag kan utmana dem och tänka nytt. Det visar sig att det finns många saker vi "tränar" på varje dag och liksom tar för givet.

Utöver det adderar jag den där tanken som jag burit med mig så länge. Den om att att vi måste anstränga oss aktivt för att bli bättre på saker. Det bästa är att tankarna går att kombinera. I morse när jag var trött i benen efter ett benpass fick jag chans att öva på att cykla med trötta ben. Det låter kanske lite väl hurtigt, men i det här fallet är det tanken som räknas.

Tankar om träskor

När jag var liten tänkte jag på träskor som typ "lantliga utetofflor". Liksom något som man kunde ha på sig på landet när man inte orkade ta på sig riktiga skor, om man skulle gå över en grusplan till exempel, men absolut inget som man hade på sig bland folk.

Jag kommer ihåg hur otroligt pinsamt  jag tyckte att pappa var när han hade glömt att byta från träskor till vanliga skor när han åkte in till Skurup för att handla. Träskor kan man ju inte ha bland folk, tänkte jag. Det är ju lika knasigt som att ha sina innetofflor på sig i affären.

Såhär såg jag pappa när han hade träskor på sig i affären (Big Lebowski, 1998).

Nu idag, tjugo år äldre och uppflyttad till Stockholm, ser jag folk i träskor så gott som dagligen. Folk på tvärbanan, på Söder, runt Hötorget, som liksom klapprar fram i sina träskor. De bär dem med samma självklara självförtroende som pappa gjorde på 90-talet, när han liksom inte visste bättre och jag tyckte att det var pinsammast i världen.

Var min pappa en trendsättare och om han var det, kan vi lära oss något av detta? Kan vi titta på karaktärer som pappa Rudolf från Sune eller Teliapappan, hitta det som som vi tycker är pinsamt idag och se vad som kommer att vara mode om 20 år? Pappas gamla träskor kanske är nyckeln i någon form av modenöt.