Tankar om träskor

När jag var liten tänkte jag på träskor som typ "lantliga utetofflor". Liksom något som man kunde ha på sig på landet när man inte orkade ta på sig riktiga skor, om man skulle gå över en grusplan till exempel, men absolut inget som man hade på sig bland folk.

Jag kommer ihåg hur otroligt pinsamt  jag tyckte att pappa var när han hade glömt att byta från träskor till vanliga skor när han åkte in till Skurup för att handla. Träskor kan man ju inte ha bland folk, tänkte jag. Det är ju lika knasigt som att ha sina innetofflor på sig i affären.

Såhär såg jag pappa när han hade träskor på sig i affären (Big Lebowski, 1998).

Nu idag, tjugo år äldre och uppflyttad till Stockholm, ser jag folk i träskor så gott som dagligen. Folk på tvärbanan, på Söder, runt Hötorget, som liksom klapprar fram i sina träskor. De bär dem med samma självklara självförtroende som pappa gjorde på 90-talet, när han liksom inte visste bättre och jag tyckte att det var pinsammast i världen.

Var min pappa en trendsättare och om han var det, kan vi lära oss något av detta? Kan vi titta på karaktärer som pappa Rudolf från Sune eller Teliapappan, hitta det som som vi tycker är pinsamt idag och se vad som kommer att vara mode om 20 år? Pappas gamla träskor kanske är nyckeln i någon form av modenöt.