torsdag 27 augusti 2009

En förvirrad idé

Att presentera en idé är inte så lätt. Rör det sig om lösningen på ett visst problem gäller det att övertyga målgruppen om problemets magnitud.

Problemet är dock att just problemet kan vara svårt att formulera, eller att det kan vara svårt att övertyga sin målgrupp om att problemet är ett problem. Då finns risken att det man trott var ett problem i själva verket inte är något problem och att ens briljanta idé således löser ett problem som inte finns.

Rent logiskt sett är det då tyvärr ganska troligt att idén man hade förmodligen inte är så mycket att hänga i julgranen, såvida idén inte råkar vara just någon julgransprydnad, men det är knappast någon idé.

Hursomhelst hade jag en idé med det här blogginlägget. Ett problem är att jag inte uppdaterar bloggen så ofta och det problemet löser ju blogginlägget, i alla fall temporärt.

Men vems problem är det egentligen? Tillhör den personen målgruppen? Vem tillhör min målgrupp? Om jag inte ens vet det, då har jag nog problem. Om jag inte vet vems problem det är, kan jag verkligen påstå att det är ett problem? Det kanske är ett problem jag bara tror finns, ett imaginärt problem.

Det följer helt naturligt att om man kan ha både verkliga och imaginära problem, och det kan man ju uppenbarligen, då borde man också kunna stöta på komplexa problem. Dessa problem torde, som en analogi till komplexa tal, vara problem som är både verkliga och imaginära på samma gång. Men med komplexa problem tror jag att det är mer otydligt vilken del av problemet som är verklig och vilken del som är imaginär.

Och då finns naturligtvis risken att man, i jakt på lösningen till problemet, börjar hitta på idéer som bara angriper de imaginära delarna av det komplexa problemet. Då får man idéer som löser problem som inte är några problem, trots att man tror att de löser problem som verkligen är problem.

Det blir ganska komplext, om det inte är så att min idé om komplexa problem skulle visa sig vara ett imaginärt problem. Men om komplexa problem är imaginära problem, då är de ju inte några problem. Förstår ni problemet?

Hursomhelst. Problemet med målgruppen går ju att lösa. Det krävs bara någon bra idé. Var man hittar en sådan är en annan fråga. Jag kanske skulle fråga dig, du som läser min blogg: har du någon idé? Och tillhör du kanske målgruppen? Förstår du mitt problem? I så fall är det en bra början.