Min syster berättade att charmen med Twilightböckerna är att huvudpersonen, Bella, är så himla intetsägande att vem som helst kan identifiera sig med henne. Jag har precis sett den andra Twilight-filmen och frågan är om det kan bli bättre än så här.
Filmen kretsar kring Bella, Edward (som är vampyr) och Jake (som är varulv). I Twilightvärlden är vampyrer kalla, snabba, vackra och så glittrar de i solljus. Varulvarna är varma, snabba, vackra och nakna (för att kompensera för att de inte glittrar, antar jag). Ja, och varulvarna och vampyrerna hatar naturligtvis varandra.
Det finns ett trick filmskapare ofta använder för att få sin publik att känna rätt saker vid rätt tillfällen. Genom att låta musiken gå i en viss takt som ligger ganska nära ens puls så går det att styra pulsen. Om takten börjar vid normal vilopuls för att sedan öka så ökar också publikens puls vilket gör att kroppen tror att det är spännande även om det de ser på bioduken inte är så intressant. Twilight: New Moon använder en lite modifierad teknik som i praktiken fungerar likadant.
Bella andas väldigt speciellt. Det är nervöst, hetsigt och upphetsat. Hennes repliker slinker ur henne som ord gör när man är för kåt för att lyckas formulera några längre meningar. Blicken flackar, hon flämtar till, biter sig i läppen, rättar till sitt hår, nervöst, nervpirrande.
Jag har hört historier om tjejer som låtit som om de fått orgasm under visningar av filmen i USA och jag kan förstå varför. Den där andningen, den är precis som den borde vara. Hela filmen är som ett enda långt förspel. Det händer egentligen ingenting, men det spelar ingen roll. (tifen frågade hur långt vi hade sett på filmen med kommentaren ”jag undrar när handlingen kommer att börja”, då hade vi tittat i en och en halv timme, om man kan titta så länge i väntan på att handlingen ska börja… ja, då måste filmen vara speciell).
Men ett två timmars förspel skulle kännas ganska långt utan en enda kyss, oavsett hur bra du andas. Ej heller här blir jag besviken av New Moon. Kyssarna är inte lika passionerade som i Titanic, de är mycket mer nervösa och det finns en spänning i det förbjudna och det farliga. De vet att de inte får låta sig slukas av lust, de måste behålla kontrollen så att stackars Edward inte äter upp sin sköna Bella (och vilket passande namn).
Jag kan identifiera mig med alla tre huvudpersonerna i filmen.
Edward kan läsa människors tankar, och ibland känns det som att jag också kan göra det. Han vill inget hellre än att vara nära och skydda sin Bella, men han är rädd att han inte ska klara av att motstå henne, att han kommer förlora kontrollen och göra något han inte borde och det kan jag också känna igen mig i. Bellas önskan att bli förvandlad till en vampyr, att sluta vara en oskuldsfull människa fungerar som en metafor för sex (när hon säger "Edward, jag vill att du ska förvandla mig" känner jag verkligen med Edward. Den inre kampen mellan hans lustfyllda känslor å ena sidan och hans vilja att inte befläcka denna oskulldsfulla flicka å andra sidan, det är djupt och han förmedlar den dragkampen bra med sin tomma blick.)
Jake är varm. Han är jättevarm. Det är jag också. Jag vaknade i natt av att jag blivit så varm under mitt duntäcke att jag svettat ner hela sängen. När Jake blir arg eller upprörd förvandlas han till en varulv. Han påminner lite om Hulken i det avseendet (och han har en replik som är farligt nära ”…you wouldn’t like me when I’m angry”) och han gillar att gå runt i bara underkläder. Jag blir också vissa Hulk-tendenser när jag blir riktigt upprörd (och så gillar jag att gå omkring i bara underkläder).
Jag kan identifiera mig med Bella också. Det visar sig att hon inte är som andra människor. Hon är immun mot vampyrkrafter. Trots att Edward normalt kan läsa folks tankar kan han inte läsa Bellas. Jag är ganska säker på att det är för att Bella inte tänker (tifen kommenterade att ”det inte är lätt att tänka när man går omkring och är kåt hela tiden”, jag är inte säker på att han pratade om filmen).
Efter lite drygt en tredjedel av filmen tar Jake av sig sin tröja och efter det springer han omkring med bar överkropp resten av filmen. (tifen sa: ”Filmen tar meningslöst användande av bara överkroppar till en mästerlig nivå som inte ens 300 kan mäta sig med”) Jake har en mycket vacker överkropp och otroligt vältränad. Det var någon på jobbet som sa att de trodde att han använt förbjudna preparat för att biffa upp sig (han är bara 17 år gammal), men han har tydligen varit rankad världsetta i karate så han måste nog ha varit vältränad ganska länge.
I slutändan lyckas filmen få med lite handling, men det är lite märkligt. En tredjedel är snodd från Romeo och Julia (vad annars, det passar väldigt bra), en tredjedel är vampyr mot varulvs triangeldrama och en tredjedel är en fortsättning på historien i ettan. De som inte sett den första filmen kommer nog att känna sig lite borta (men det är bara att försöka andas i takt med Bella så ordnar det sig).
Filmen är ett syndigt nöje, lite som att läsa ett horoskop. Jag vet att den är gjord för att det ska vara lätt att identifiera sig med och för att passa alla och jag vet att den bara är dum, men trots det kan jag inte låta bli att identifiera mig med karaktärerna, andas i takt med Bella och bara svepas med. Den är precis så som den borde och måste vara (tifen sa ”New Moon uppfyllde verkligen alla mina förväntningar”).
Det blir ofta plumpt, stötande, rasistiskt och kvinnoförnedrande, men det är aldrig poängen. Karaktärerna är aldrig elaka, de visar aldrig förakt och de försöker aldrig utnyttja någon. Tvärtom uppstår det plumpa, stötande, rasistiska och kvinnoförnedrande ur godhjärtade missförstånd och kulturella skillnader.
Filmen är på tok för lång och hade tjänat på att klippas mer aggressivt.
Jakob Eklund levererar alla sina repliker som om han läst i de i efterhand i någon mysig ljudstudio efter en kopp varm mjölk med honung. När Mikael Tornving ska låta allvarlig är det svårt att inte känna av starka ironiska och sarkastiska undertoner, förmodligen för att han låter precis likadant i Parlamentet.
