[Gilla läget] Spelväder

Idag har det regnat. Det det är riktigt spelväder. I alla fall om man kan vara inne och spela.

Jag och Renen hade bestämt oss för att spela tennis i Karlbergsparken. Det tog regnet ingen hänsyn till. När vi kom fram var banan täckt i vatten och löv — jag antar att det är så helvetet ser ut i SJ:s ögon — men vi sopade undan så gott det gick och började spela.

Det här hade SJ aldrig klarat av!

Det gick inte så bra. Vår teknik var taskig, regnet gjorde bollarna tunga och råkade man träffa i en vattenpöl så stannade bollen helt. Efter en timme var vi genomblöta, irriterade på att vi slajdade runt på de hala löven och att planen var så värdelös, men rätt glada att vi förbättrat oss. Några timmar till (i bättre väder) så kan tennis nog bli en rätt bra träningsform.

Vi gick hem, torkade och startade StarCraft II.

Efter en första placement-match (som vi förlorade) blev vi placerade i Master League. Det kändes epic trots att vi inte hade någon aning om vad vi gjorde. Jag testade olika varianter av Blue Flame Helion-öppningar som alla misslyckades. Renen var minst lika vilsen i sitt försök att lära sig spela zerg.

Det viktigaste är att vi vann, men... alltså... kolla scoren!

Till slut gav jag upp mina försök att köra fancy pancy-taktiker och satsade på att bara bygga massor av spelets enklaste gubbar, Marines. Det gick över förväntan och vi vann två matcher övertygande. Sen mötte vi några som byggde Siegetanks och förlorade således direkt.

Vi är varken bra på tennis eller StarCraft II och båda spelsessionerna började lika trevande. Men det är roligt så vi kommer att spela mer och förmodligen bli bättre. Nu hoppas jag på lite mer StarCraft-väder så vi får en bra ursäkt att spela mer!

[Packat och klart] Renens karaff

Renens nya karaff

Äter middag hos Renen. Han har varit på Mallorca och köpt en mycket stilig karaff. När vi sitter där och tittar på pilotavsnittet av Alphas börjar jag fundera.

Jag: Men hur fick du den till Sverige? Utan att den gick sönder?
Renen: Alltså, jag har ju diskat den nu....
Jag: Va?!
Renen: Jag fyllde upp den med mina skitiga kalsonger så den inte skulle gå sönder under resan.

Det visade sig att han inte hade haft något papper att fylla den med. Jag antar att jag borde berömma honom för att han är så uppfinningsrik, men liksom...

[Recension] Super 8

Pappa ringde från Paris igår och undrade om jag sett Super 8.

— J.J. Abrams nya? undrade jag.
— Ja, precis.
— Har den haft premiär?
— Den har premiär ikväll!

Jag la på, ringde Renen och köpte två biljetter till 21.15-visningen på Scandia. Jag och Renen har en inofficiell lista på filmer vi ska se i sommar. Super 8 är inte med på den lista. Vi hade inte hört talas om den (förutom att jag visste att det var J.J. Abrams senaste), inte läst något, sett någon trailer, nada.

Det är det mest spännande sättet att uppleva bio. Att sätta sig i salongen utan förväntningar.



Amblin-loggan går upp på duken och Renen viskar.

Renen: — Vilken random grej att ha en flygande cykel framför en måne.

Jag: — Det är ju från E.T.

Renen: — Jag har inte sett E.T.

Jag: — Hade du gjort det hade du insett vilken noobkommentar det där var.

Filmen handlar om ett gäng barn i slutet av 70-talet som ska spela in en film på Super 8. Det är något med filmen som gör att den känns som att den var gjord för 30 år sedan. Om det bara är miljön och människorna som är perfekt återskapade, om det har med färgpaletten eller om det beror på något annat vet jag inte. Det funkar oavsett.

Filmen får mig att tänka på ett Ted-talk av J.J. Abrams från 2008.



Han pratar om Mystery Boxes och hur det är delarna vi inte vet om som gör saker intressanta. Att vi inte får se hajen i Hajen, att vi inte får se alien i Alien. Det är osäkerhet och ovissheter, menar Abrams, som gör att vi dras med. Han säger också att det handlar om vad vi förväntar oss att se och vad vi får se och drar en parallell till E.T.

E.T is this unbelievable movie about what? It's about an alien who meets a kid, right? Well it's not. E.T. is about divorce. E.T. is about a heartbreaking divorce, a crippled family, and ultimately this kid who can't find his way.

Det är en bra beskrivning av Super 8, den stora handlingen är lätt att förklara med det är egentligen inte är vad filmen handlar om, lika lite som Titanic handlar om en båt som sjunker. Det är karaktärerna som gör filmen intressant och Super 8 är väldigt intressant.

Barnskådespelarna gör också att det känns mer äkta. Jag såg senaste X-men-filmen härom veckan. Den var skitbra och jag gillade han-de-där-killen-från-The-Last-King-of-Scotland och han-från-Inglorious-Basterds, så känns det inte med Super 8, de här barnen är sina rollfigurer på ett helt annat sätt.

Super 8 är bra för vad den undviker att berätta, undviker att visa. Den visar att J.J. Abrams förstår The Mystery Box och du borde se den.

[Dungeon Master] Kväll hos Renen

Det här är en bild på fönsterna till Renens lägenhet. Utifrån ser det riktigt tillfritzlat ut.

Det kanske är lite orättvist. Han har en fin uteplats där jag ställt min cykel, men det är tydligt att solljus inte är Renens bästa vän. Inne är det heeeelt annorlunda.



Jag kom på besök mitt i första avsnittet av briljanta Breaking Bad, vilket påminde mig om att jag måste fortsätta titta på den serien. Men så är det alltid hos Renen. Jag kommer alltid på besök mitt i någonting, oavsett när jag kommer förbi.

Och visst. Det släpps inte in något solljus, men det betyder inte att det är mörkt och tråkigt. Tvärtom blir jag nästan alltid inbjuden till någon fantastisk värld där hjältar samlas för att besegra alltifrån drakar till rymdarméer.

Just nu sitter vi och är sådär osociala i samma rum som bara två personer med varsin dator kan vara. Renen springer omkring som en blå pilbågsbärande varelse, som hämtad ur Avatar, i en stor skog där han jagar jätteugglor. Själv ligger jag i soffan och, ja, ehh, dokumenterar? Det är najs oavsett, fast jag borde fixa mat.

Afk.

[Sommarkänslor] Grillning hos Ajla

Ajla och Stefan var tillbaka i Stockholm och Daniel var på besök från Göteborg. Det firades med grillning.