Portal 2: Cubelessness

Valve har släppt två olika program för att skapa egna banor till ett av mina favoritspel. En som är fantastiskt enkel att använda (se bild) och en som är kraftfullare men bara finns till PC.

Ett av mina klagomål på Portal 2 var att det var lite för lätt, att precis när jag började få koll på hur spelet fungerade så slutade det och att jag ville ha fler och svårare banor. Möjligheten att spela banor gjorda av fans löser båda problemen.

På David Sirlins inrådan testade jag banan Cubelessness igår.

Nu kan det vara så att jag inte riktigt är inne i Portal-tänket efter att ha låtit spelet stå och samla damm i ett år. Det kan också vara så att min kognitiva förmåga inte är på topp nyss hemkommen från #tisdagsöl. Oavsett ursäkt tog det rätt lång tid att lösa Cubelessness.

Banan innehåller två icke-konventionella moment som känns "fel", som att du fuskar och missbrukar spelets regler. De vanliga kartorna lär dig hur du ska använda alla verktygen innan de ökar komplexiteten — Cubelessness förväntar sig att du ska upptäcka verktygen och hur de fungerar samtidigt som du spelar.

Det fungerar, även om jag hade önskat mer feedback när jag gör rätt, och banan är fylld med härligt mindfuckery och en del riktigt smarta lösningar. Gillade du Portal 2 och önskar dig mer utmaning tycker jag att du ska prova Cubelessness. För mig kommer nästa projekt att bli banan Suspended Animation och efter det får vi se. Kanske gör jag min egna Portal 2-bana!

Recension: Portal 2

Jag har precis spelat igenom två-spelar-läget av Portal 2 tillsammans med Renen för att fira bjuder jag på en liten recension.

Narbacular Drop är ett spel som få har hört talas om och ännu färre spelat. Ett studentprojekt från 2005 med en briljant idé — tänk om du kunde slänga ut två portalöppningar som kopplade ihop två helt skilda platser? — som senare åts upp av Valve som tog studenterna och idén, kastade pengar på den och två år senare spottade ut Portal.

Det första Portal släpptes 2007 och är en tevespelsversion av Fångarna på fortet. Fast med portalgevär och en sarkastisk AI som lockar med tårta efter nästa testrum istället för Gunde som skriker att du ska "FOKUSERA PÅ NYCKELN!!1".

Kan du se dörren? Följ den blå markeringen och hitta en knapp...

Portal var ett kort spel (två till fem timmar beroende på hur snabbt du lärde dig tänka med portaler) där du gick från det ena sterila testrummet till nästa med AI-rösten GLaDOS som enda sällskap. Portal 2 utökar både rollistan, variationen på pusslen och längde på spelet. Det är större, mer levande och roligare.

Jag har suttit och tittat på när Renen spelat igenom enspelarläget och vi skrattar så vi kiknar — dialogen är välskriven och levereras med en komisk timing som står sig bland de bästa standup-numren jag har sett. Det måste upplevas.

Om det är något jag skulle kritisera spelet för så är det att det är lite för lätt. Det är pedagogiskt och ingen borde ha något problem att komma igång med spelet. Varje nytt koncept introduceras och förklaras utan att det känns segt eller långsamt. Men när jag var klar kändes det som att ha fått njuta av en gudomlig avsmakningsmeny. Allt var så gott, men jag ville ha mer, av allt.

På det sättet kändes det lite som Super Mario Galaxy 2, ett annat smörgåsbord av bra spelidéer genomförda till perfektion. De bästa banorna i SMG2 kan du gå tillbaka till och spela i en lite svårare version som tar originalkonceptet och ställer det på sin spets. Det kan du inte i Portal 2 och det saknar jag (men jag hoppas att det kanske släpps som extra-material).

Alla borde spela igenom enspelarläget av Portal 2. Jag tog mig igenom på runt fyra timmar, men andra recensenter påstår att det kan ta upp till 10 timmar så jag antar att det beror lite på hur mycket erfarenhet och hur mycket tur man har. För det kan kännas som tur — pusslen är oftast mycket enklare än man tror ibland råkar man göra rätt direkt för att andra gånger fastna och bara stirra på pusslet i flera minuter innan man fattar.

Såhär såg jag och Renen ut när vi spelade tillsammans (jag är den korta till vänster).

Vi spelade som sagt igenom två-spelet-läget också. Det ökar komplexiteten på pusslen (dubbelt så många portaler att leka med) och tar bort story-delen. Det är avskalat och påminner till stilen mer om det första Portal. Det är roligt men även det är slut innan det hinner bli riktigt svårt.

Alla borde spela igenom två-spelar-läget av Portal 2, helst med någon som inte gjort det tidigare. Att få klura på problem tillsammans är något jag gör alldeles för sällan och det är tillfredsställande när man lyckas. Det är också kul med ett spel där båda spelarna blir lika viktiga och där man måste förlita sig på sin medspelare för att ta sig vidare.

Och så är det roligt när Renens karaktär blir mosad av taggar eller när jag råkar placera en portal fel så han faller ner i avgrunden.

Coolt med ett spel som inte går ut på att ha ihjäl folk också.

Liten uppdatering

Spelade igenom single-player-delen av Portal 2 igår på strax under 4 timmar. Helt sjukt kul!

Nu behöver jag någon att spela co-op med så om någon känner sig manad säg till. Om ni tvekar angående Portal 2, gör inte det, bara köp och spela.

Senare idag kan ni se fram emot en ny gästblogg av Stella (och kanske en bild på hur jag såg ut efter klippningen igår).

Ni som undrar hur jag såg ut efter att jag klippt mig igår, vilket jag antar är alla — varför skulle ni annars läsa min blogg om inte för att bekräfta mitt ego? — kan få njuta av de här två bilderna på mig i min "nya" frisyr.

Albert iklädd hörlurar och drygmin

Albert iklädd hörlurar och lite-mer-busig-min

Notera mina fula miner. Jag ville mest ta en bild så jag kunde få spela Portal 2 igår, så det blev inte bättre än sådär — POOOOORTAAAAAALLLLL. Till er som tänker "men han ser ju precis likadan ut som innan" vill jag bara säga att jag minsann fick min hårbotten masserad vilket faktiskt var varför jag gick och klippte mig.

Efter hårbottenmassagen sa frisörskan till mig att jag inte skulle få något sex, men jag var så borta att jag missade i vilket sammanhang hon menade.

Portal 2-abstinens

Jag hann spela igenom kapitel ett på lunchen. Det var helt awesome. Vill... spela... mer!

Sen upptäckte jag att jag har klipptid i eftermiddag. Funderade på att boka om för att kunna spela, men icke. Längtar tills jag är färdigklippt.

Hittade en rolig Portal 2-bild på reddit.

Bästa kommentaren:

I'm guessing your professor didn't receive any emails and just wants to play Portal 2 himself.

PORTAL 2 ÄR HÄR

Installerat och klart och jag sitter och jobbar. VILL SPELAAAA!!

Och numera har det co-op och jag vet inte vem jag ska spela det med. Får mig att vilja dikta:

Portals are orange,
portals are blue,
pick up the controller,
and be my Player 2.

Snälla arbetsdag: gå fort.

Alla hjärtans dag

Alla borde spela Portal. Inga ursäkter. Finns till både PC och Mac. Och snart kommer tvåan, som vi kan spela tillsammans!

The Cake is (No) Lie

Pinky spelade igenom Portal. Hon gjorde det i två sittningar och det tog inte mer än fem timmar. Jag är både glad och stolt. Glad för att hon tyckte om spelet lika mycket som jag. Stolt för att hon spelade så bra.

Jag tycker att alla borde spela Portal. Av tre anledningar:

1. Det är ROLIGT. GlaDOS som guidar en genom spelet kladdar svart humor över hela upplevelsen och ger den en själ och en personlighet som många spel, framförallt pusselspel, saknar.
2. Det får dig att TÄNKA i tre dimensioner på ett nytt sätt. Portalerna kan få vem som helst att tappa orienteringen, men det gör känslan av att BEMÄSTRA portalerna så mycket mer tillfredsställande.
3. Det är PEDAGOGISKT. Jag vet att det låter som världens sämsta anledning att spela ett spel, men faktum är att spel som är smart och pedagogiskt uppbyggda kan locka in vem som helst. Det är det som gör skillnaden mellan spel som bara fungerar för en liten klick människor och spel som man kan rekommendera till vem som helst. Portal tillhör den senare kategorin.

Om du inte har spelat Portal, gör det. Det är ett smart och roligt spel som kommer att få dig att se på data- och tevespel på ett helt nytt sätt.

Vi köpte en liten kärleksmums som vi lockade Pinky med för att hon skulle känna sig motiverad att fortsätta spela. Vi sa att hon skulle få den om hon spelade klart spelet. Det fungerade superbra, men jag tror att hon hade spelat klart spelet även utan löften om kaka.

Förresten är det supergulligt med personer som inte är vana vid att spela spel i förstapersonsperspektiv, de försöker titta runt hörn genom att fysiskt sträcka sig och titta runt hörnet. Åh, så gulligt.