Välkommen till Jurassic Park

Det kändes som att natten skulle sluka bilen. Vägen ringlade fram genom skogen och inte ens med helljus kunde Andrew känna sig helt trygg. Han tittade i backspegeln. Bäcksvart.

Instruktionerna hade varit knapphändiga. En adress mitt ute i ingenstans. Han hade sina föreställningar om vad som väntade, han skulle inte göra det misstaget igen. Nej, kunde gå hur som helst och egentligen kändes det ganska skönt. Oändliga möjligheter. Han trummande med fingrarna på ratten.

Landskapet förändrades utanför bilrutan. Skogen blev tätare och de öppna fälten som han passerat allt mer ovanliga. Skenet från stan som gått att ana tidigare var nu helt borta och mörkret kändes som en avgrund.

Andrew svängde av huvudvägen. Så här långt ute hade ingen bemödat sig att asfaltera och snödrivor prydde vägkanten. I stan hade snön smält bort för flera veckor sedan, men här ute - Andrew tittade på termometern - här ute var det flera grader kallare än i stan.

Tankmätaren visade tre fjärdedelars tank. Bilen hoppade fram på den ojämna vägen. Andrew höll krampaktigt i ratten, han tänkte att det inte kunde vara så långt kvar nu.

Det gick inte så snabbt. Miljöbilen han lånat var gjord för att köra i stan, Andrew log åt ironin, och vägen saknade viltstängel. Onödigt att riskera någonting när man inte har bråttom.

Något lyste längre bort i skogen. Andrew körde försiktigt närmare. Det var svårt att se vad det var för något mellan alla träd, men det var stort, det kunde han se. Jättestort. Det var en port, en enorm belyst port mitt ute i skogen.

Andrew lutade sig fram mot fönsterrutan för att kunna se hela porten, som påminde om den i Jurassic Park. När han kom närmre öppnade den sig långsamt. Andrew åkte igenom.

Vägen fortsatte men nu var den upplyst av stora valv som någon hade byggt över vägen. Det var svårt att se vad valven var gjorda av, någon form av stålkonstruktion gissade Andrew, men de var belamrade med lampor som gjorde lyste upp hela vägen och gav en riktigt mäktig känsla.

Vid det här laget förstod Andrew att det här inte skulle likna något annat. Om han hade haft några förväntningar var de som bortblåsta, vad som skulle hända härnäst hade han absolut ingen aning om.
Vägen fortsatte en bit till och han kom till slut till ett litet hus med en belyst gårdsplan.

Andrew parkerade bilen, tog sina väskor från passagerarplatsen och klev ut ur bilen.

"Välkommen!" hörde han en kvinnoröst bakom sig "Jag har gjort te, vill du ha?"

Andrew log. Det här skulle nog blir rätt bra ändå.