Hon är inträngd i ett hörn och gör sitt bästa för att förklara för personen som håller i kameran (tror att det var jag) att hon inte vill vara med på någon bild. I förgrunden dricker Stefan sin Sangria med en allvarlig blick. Bilden är missvisande när det gäller Emelies humör under kvällen och stämningen i stort, men kanske ganska illustrativ när det gäller hur mycket Emelie uppskattar att bli fotograferad.
Emelie påstår att Anna-lill bara skrattade åt henne hela kvällen. Skrattade och pokade henne i magen. När Anna-lill skulle gå så fick jag i uppgift att poka tillbaks. Jag lyfte upp henne så Emelie fick chans att hämnas. Det kändes märkligt. Jag insåg nämligen att Anna-lill väger
Sandra var lite mör efter en 24-timmarsmöhippa som inkluderat bakisfäktning ("Det är ingenting för dig Albert, man blir jättevarm!") men hade ändå orkat klä upp både sig och Lars. Emelie tyckte att de såg mycket hippa ut och tog många bilder på dem. På just den här förhör Lars Stefan på en lista med 50 ord som Stefan skulle memorera.
Stefan är så rock'n'roll så han kan självklart memorera 50 ord utan problem. När han gjort det förklarade han vad det är som gör en låt riktigt bra. Den ska tydligen har tillräckligt tvetydig text för att man ska kunna göra sin egen tolkning (men inte kunna vara helt säker på att det är den enda riktiga tolkningen) och samtidigt vara tillräckligt trallvänlig för att man ska kunna sjunga med.
Charlotte kom ganska tidigt och hade med sig en korg med supermat (som inkluderade avocado, nötter, vindruvor, ananas och choklad). Men eftersom det var några timmar tills mina röror skulle bli klara så fanns det ingen att äta, så hon tog en tallrik fil med päron och havregryn. Emelie tyckte att havregryn till filen inte lät så gott och föreslog att Charlotte istället skulle ta "salt o müsli". Både jag och Charlotte blev förvånade över förslaget tills Emelie förklarat att hon menat Saltåmüsli.
Staropramen. Vet inte riktigt varför jag visar den här bilden.
Här har jag någon i alla fall lyckats fånga en bild på Emelie när hon inte aktivt kämpar emot. Jag vill tro att det är för att hon sitter i mitt knä och jag håller om henne. Jag vill tro att det gör henne trygg och glad... men vad vet jag egentligen?
Lars förklarade att om man behöver le på bild, och inte är superglad från början, så ska man tänka på något hemligt och lite obscent. Då ler man tydligen med hela ansiktet. Här demonstrerar han och Sandra (eller så var de glada på riktigt, de är så bra skådisar så det är svårt att veta.)
Ja, som avslutning vill jag visa en scen från den danska filmen Blinkende Lygter. Det pratades ganska mycket om filmen på festen, och istället för att återberätta allt (kortversion: en bra film som vi vill se igen) så tänkte jag helt enkelt visa scenen med kon.
Tack till alla som kom och firade Emelie. Jag hoppas att ni hade lika roligt som jag.