Enklaste sättet att ta sig till ambassaden är att ta bussen från Sergelstorg. Pappa frågade varifrån bussen gick och jag svarade att vi får ta den utanför Åhlens."Men det är högertrafik, så den måste gå från andra sidan gatan." sa pappa.
"Ja pappa, jag vet att de har ändrat till högertrafik."
Det är roligt med folk som lärde sig köra bil innan högertrafikomläggningen och som fortfarande känner att de måste relatera till det.
Väl på ambassaden fick vi fylla i visumblanketter, sen var pappa tvungen att dra så jag fick sitta och vänta. När det äntligen var min tur visade det sig att jag hade jag missuppfattat hur blanketten skulle fyllas i och hur jag skulle göra med bilderna.
"Bilden måste häftas fast på ansökan"
"Det finns häftapparater där borta, kom tillbaka hit när du är klar."
Det första jag gjorde var att häfta fast mitt eget foto på Stellas ansökan. Jag kände mig som pappa (som råkade boka biljetten till Kina med namnen Fröken Stella, Herr Albert och Fru Lars). Sen tog klamrarna slut. KLAMRARNA TOG SLUT. Inte en toppendag. Men jag fixade nya klamrar.
Till slut fick jag allt i ordning, de tog ansökningspapperna, våra pass och vi ska få tillbaka allt tillsammans med visum på tisdag. Jag misstänker starkt att anledningen till att de vill ha våra pass är att de ska sy in ett RFID-chip som gör att de kan triangulera oss (eller i alla fall våra pass) när vi väl är inne i Kina. Nu måste jag klura ut ett sätt att upptäcka RFID-chip.
