[Sommarkänslor] Grillning i Vinterviken

Hon ser ut som att hon klivit ut ur en sagobok. Du vet en sån där bok med prinsessor och prinsar i skinande rustningar? Jag känner mig som den lortiga pojken vars enda funktion är att visa hur vacker prinsessan är.

— Går du klädd sådär på jobbet? undrar jag.
— Ja, det gör jag. Jag har en ny sommarklänning varje dag!

Jag tänker på mina kollegor. Skulle de vara klädda likadant skulle de bli indragna i någon maskin och komma ut på andra sidan som blodiga slamsor av skin och ben. Jag gör mitt bästa för att skaka bort tanken på väg mot köttdisken.

Vindstilla grillning i kvällssol på stranden, som en reklamfilm för pensionssparande fast i verkligheten.

— Jag är jättekissnödig, säger jag på väg tillbaka.
— Det är jag OCKSÅ! utbrister hon.

Jag skyller på kaffet, eller att vi var tvungna att resa oss för att gå tillbaka. Oavsett är vi sådär superduperkissnödiga att det kommer kännas orgasmiskt att få kissa. Det går inte att tänka på något annat.

— Om du tar mina nycklar, går in och kissar så cyklar jag och parkerar min cykel och möter dig i lägenheten, föreslår hon.

Tre minuter senare ligger jag utslagen i en soffa och spinner som en katt. Hon börjar diska undan och jag slözappar mig genom programutbudet. Det norska allsångsprogrammet med Alexander Rybak har en publik bestående av gäspande pensionärer och småbarn. Det verkar vara inspelad i ett grustag. Det får mig att inse att Allsång på Skansen är fan så mycket bättre.

— Albert, jag tror att jag har fått stopp i avloppet, ropar hon från köket.

Hon svettas i sin axellösa sommarklänning. Hennes kolsvarta hår uppsatt i tofs.

— Jag tror något har fastnat, säger hon och pekar på vasken, kan inte du hjälpa mig?
— Jo, visst kan jag göra det, säger jag och ler.

Yada, yada, yada.

Och jag är jättetrött idag.