[Semester] Konsten att göra ingenting

Alla var jättetrötta sista veckan på jobbet. Ovanligt trötta.

Lars teori gick ut på att vi egentligen var sjuka, men att stress förhindrade att det bröt ut. Enligt den teorin borde jag bli sjuk så fort jag lyckas slappna av.

Min vanliga sommarlovsrutin brukar annars vara följande. Först blir jag glad över att jag kan göra vad som helst. Sen infinner sig en stress och tomhet när jag inser att jag kan göra vad som helst. Sen tar jag igen förlorad sömn i några dygn och först efter det kan jag slappna av.

Dit har jag inte kommit än och den här sprudlande känslan i kroppen får mig att tro att den här semestern har något alldeles speciellt att ge mig. Vad är fortfarande oklart.