Grattis Sverige! (Och Erik och Fanny!)

Jag har haft samma dröm flera nätter i rad.

Jag vet hur den slutar. Alltid samma slut. Det är början som är ett mysterium. Hur hamnade jag där? Och varför? Drömmen blir svårare och svårare att ignorera. Den har börjat spilla över i verkligheten. Den tar mer och mer av min uppmärksamhet. Det känns underbart. High Five!

Men idag är det födelsedagar. Dels Sveriges som jag inte bryr mig så mycket om. Såg att det cirkulerade en 99-kronorssedel med texten "Inte helt hundra" på.


Jag kommer inte ihåg var jag såg bilden först, men några dagar senare fick jag den skickad till mig i form av ett kedjebrev. Jag hatar kedjebrev. I det här fallet var det från uttalade republikaner. Republikaner behöver inte göra sig lustiga över kungen. Det finns tillräckligt med argument mot monarki utan att behöva sjunka så lågt som att förlöjliga stackarn.

Men nog om Sverige. Jag har ju missat två mycket viktigare födelsedagar. Både Erik och Fanny fyllde år i helgen, vilket påminner mig om att det var alldeles för länge sen jag träffade dem. Det måste jag verkligen göra något åt... så fort jag klurat ut hur min dröm börjar.

Stellas hemliga brev

Igår tänkte jag att jag skulle börja läsa boken Stella gav mig i födelsedagspresent.

I boken hittade jag ett litet kuvert. I kuvertet ett handskrivet brev. Från Stella.

Jag fick dåligt samvete över att jag inte sett det tidigare men känslan av att hitta en gömd skatt gjorde att jag inte brydde mig (lite som Stella beskrev hur det kändes att få morfin "Jag hade fortfarande ont, jag bara brydde mig inte").

Jag tror det räcker som introduktion.




Min familj: awesome!

Emelies födelsedag

Idag träffade jag och Stella Emelie som fyllde år.

Vi gick till The Liffey och åt. Emelie hade redan ätit så jag och Stella beställde in kycklingvingar, pommes och aioli. "Perfekt bakfyllemat" förklarade jag för Stella som lyssnade med stora öron.

Emelie såg fundersam ut i den dunkla pubbelysningen så vi bestämde oss för att gå ut och ta en promenad i solen.



Likt Stålmannen verkar det som att Emelie får sin kraft från solen. Det tog inte lång tid förrän hon var full av energi värdig ett födelsedagsbarn igen.



Vi gick förbi några tjejer som satt på huk. Jag frågade varför och fick efter lite språklig förvirring — det visade sig att ingen av dem pratade svenska — reda på att de satt på huk för att de var så trötta. De fnittrade och vi gick vidare.



Emelie och Stella fick ännu mer sol på sig samtidigt som min telefon fick slut på batteri.



Stella var osäker på hur länge hennes batteri skulle hålla.



Plötsligt började Emelie hoppa och studsa och peka.

"Titta! Titta!" ropade hon och pekade på ett hål i marken "Titta! Titta! De har byggt ett hus!"

Varken jag eller Stella förstod. Vi bara nickade och promenerade vidare.



Men då hade klockan blivit så mycket att Emelie var tvungen att säga farväl. Hon skulle på födelsedagsmiddag med sina tjejkompisar. Vi kramade om henne så mycket vi bara kunde.



Sen vet jag inte vad det var som hände. Något med min frisyr tror jag. Men Stella skrattade och pekade och Emelie nickade hejdå på ett sånt där nonchalant sätt som bara hon kan.



Jag och Stella gick till Saga och såg The King's Speech och jag tror att Emelie fick en fin fortsättning på sin födelsedag. Vi är i alla fall glada att hon hade tid att träffa oss på sin stora dag.

Min födelsedagslunch hos Romrom

I söndags fyllde jag år. Jag hade kommit hem vid fyra på morgonen (efter en EPIC spelkväll) och var rätt lagom mör när mamma, Stella och Alexander ringde och sjöng för mig på morgonen.

Efter att Maja lyckats få i mig en halv croisant och en halv bulle tog vi pendeln mot Järna och Romrom.

Vi var trötta och sov som vanligt nästan hela vägen.

Romrom hade ett hjärta på kylskåpet med gamla bilder på mig och Maja.

Jag tog en bild på Maja för att jämföra. Hon sa att jag hade förändrats mindre än hon. Romrom bad mig att hjälpa till med salladen och sa att hon hade "förberett allt".

Det innebar att alla ingredienser redan var uppskurna och placerade i små plastburkar, att dressingen var gjord och att själva salladsbladen var sköljda och låg på tork i diskstället (för att det inte ska komma vatten i salladen).

Romrom och Göran hade lagat hel kyckling lergryta. Kycklingen serverades med en trattkantarellsås på egenplockade kantareller. Nästan oförskämt gott.

Vi pratade om allt möjligt. Maja tror mer på hårt arbete än på talang. Romrom höll med. Jag och Göran frågade om de trodde att alla hade möjlighet att bli bra på höjdhopp, sen tappade vi bort oss i argumenten.

Romrom hade gjort en tårta med sesamöverdragna mandelmassbottnar, en grädd- och egenplockade blåbärsblanding och ett lager smält choklad och jordgubbar. Supergott!

Vid det här laget hade Maja (1) sett att min stickade tröja var noppig/luddig (2) börjat samla in allt ludd (3) upptäckt att det gick att göra en boll av luddet (4) insett att hon behövde mer ludd (5) nästan aggressivt börjat rycka loss allt löst ludd hon kunde hitta på tröjan och (6) gjort ett litet får av det uppsamlade luddet och två tandpetare.

Jag fick två paket av Romrom med text på latin. Jag förstod nästan allt. Vad paketen innehöll berättar senare.