Lyssnar på musik och njuter

Hej världen!

Jag är på så sjukt bra humör idag. Jag är utvilad och jag lyssnar på en spellista som varit förlorad och den är helt underbar. Jag sitter här och bara njuuuuter.

På Emils fest i lördags var det någon som bytte till en låt som jag tyvärr glömt bort vilken det var. Spelar ingen roll. Reaktionen hos oss som lyssnade var inte direkt positiv.

— Man måste lyssna minst tre gånger för att den ska bli bra, fick vi höra.

Nu när jag sitter här och njuter funderar jag på om det kanske är så med all musik. Kanske inte. Malin fick Jack Sparrow på hjärnan efter första lyssningen (fast hon säger sig inte tycka att den är "bra", så jag vet inte).

Åhh.. den här musiken alltså. Jag kommer ihåg att jag undrade om det var meningen att jag skulle tolka in något av texterna. Då fick jag ett diffust typ "jag visste att du skulle tolka in sånt i det där" till svar.

Jag tror att det är dumt att ta för mycket bokstavligt. När Neon Trees sjunger

Oh oh
What are you waiting for
Take a bite of
My heart tonight

är det förmodligen inte en kärlekssång skriven till en riktig kannibal utan en metafor för något helt annat?

Jag kan i och för sig se framför mig hur Neon Trees är typ några gladmongon i en sekt som inte vill annat än att bli uppkäkade av kannibaler. Oavsett blir jag glad. Och det är typ det som räknas.

Man vet att man är populär

När man kollar in Spotifys mest spelade låtar i Sverige och upptäcker att man har en låt på plats 11.

Och med "man" menar jag Basehunter, som jag ständigt tycks underskatta. Jag trodde han skulle försvinna efter någon vecka, men nu har det gått flera år. Att Maggio intagit plats 1, 2, 5, 7, 9, 10, 13, 15, 16, 18 och 21 är nästan lika otippat (men välförtjänt).

[Vilken låt?] Kvällsamtal

Kommer hem och startar datorn. Billy skickar ett meddelande:

Billy: hej

Billy: hjälp

Han ringer upp på Skype.

Billy: vilken låt är det i det där kända filmintrot?
Jag: du måste ge mig mer än så.
Billy: ja, men du vet dum-dum-duuuuuum?
Jag: du menar Also Sprach Zarathustra av Strauss? den som är med i 2001: A Space Odyssey av Kubrik?
Billy: va?
Jag: den här:



Billy: ja, precis den. Tack. Jag vara bara tvungen att få höra den men jag kom inte på vad den hette. Så kom du online och då tänkte jag att du kunde hjälpa mig.

[Musik] Palindromsk världspremiär!

Jag tar privatlektioner i musiksmak. Jag har fått en liten egen lista på Spotify som min mästare lägger till låtar i när hon känner att jag är redo.

Senaste tillägget är två låtar från danska Mew. Den låten jag fick lyssna på först heter New Terrain. Jag reagerade såhär:

Urklippet är från Wikipedia. Som det står är New Terrain inte inspelad baklänges, den har däremot en backmaskad låt som heter Nervous inbakad i sig.

Backmasking är när du spelar in något baklänges och lägger till det i en låt som är avsedd att spela framlänges. Det finns en hel drös med exempel, men det här är första gången jag stöter på en låt som går att spelas både framlänges och baklänges.

Svenska Wikipedia kallar det för ett baklängesmeddelande och gör ingen skillnad på om det är tillagt i efterhand (backmasking) eller om det bara låter som att det finns ett baklängesmeddelande. Problemet med att inte skilja på backmasking och andra baklängesmeddelanden är att vi hör så dåligt att vi med rätt visuella hjälpmedel kan tro oss höra nästan vad som helst.

Den svenska texten till Rysslands nationalsång är ett bra exempel på det problemet. Med den hjälpande texten är det inte alls särskilt svårt att "höra" de svenska orden.

Det finns de som tror att baklängessnacket kan ge oss subliminala budskap. Men det finns få vetenskapliga belägg för det. På grund människans förmåga att höra det vi tror oss höra (illustrerat med YouTube-klippet ovan) blir antydningar om att det sjungs Satan baklänges i låtar så kortade. Nästan allt låter som Satan baklänges, om vi lyssnar efter det.

Men med New Terrain och Nervous är baklängesgrejen alltså ingen slump. Och det där lite märkliga ljudet som gjorde mig snurrig första gången jag lyssnade på New Terrain är någon som sjunger baklänges. På riktigt.

OCH OCH det betyder också att om man sätter ihop låtarna och spelar dem efter varandra så bildar de ett äkta palindrom!

Det finns andra exempel på musikaliska palindrom. I modern tid finns det några låtar vars titel är palindrom men de är så få att Wikipedias bästa exempel är följande:

In 1975, the Swedish pop group ABBA had a hit single titled "SOS", a unique occasion in which a song's title and the name of its recording artist are both palindromes.

Så töntigt.

I praktiken finns det alltså inga moderna palindromska låtar. Det några klassiska stycken där noterna är palindroma men mig veterligen ingen musik som är lika palindromsk som New Terrain-Nervous-paret.

En världspremiär, exklusiv för Albertbloggen! HURRA!

[Njutning] Sjukt skön musik

Till rätt soundtrack skulle jag kunna göra nästan vad som helst. Nu har forskare visat att musik påverkar kroppens belöningssystem ett sätt som liknar sex, droger eller god mat.

Genom att låta en grupp musikälskare lyssna på sin favoritmusik kunde forskarna se att kroppen sprutade ut stora mängder dopamin i blodet. Dopamin används för olika typer av belöningssystem i kroppen och Wikipedia beskriver kopplingen mellan dopamin och lust så här:

"Förälskelse och sexuell lust hör intimt samman med dopamin. I djurförsök har man sett att en hona som fått en dopamininfusion valde att para sig med den hane som fanns tillgänglig vid infusionstillfället och "övergav" då sin ordinarie partner."

Kraftfulla grejer med andra ord.

Det visar sig att kroppen pumpar ut dopamin vid två tillfällen. Dels när känner förväntningar inför musiken. Det skulle i så fall förklara varför det krävs några lysningar för att du ska börja tycka om en låt. Du får också dopamin när du hör själva musiken.

Enligt forskarna visar studien att musik, precis som sex, droger eller god mat, kan vara milt beroendeframkallande.

Det jag inser är att det här med folks musiksmak är mycket viktigare än jag trott tidigare. Så nästa gång någon frågar mig vilken musik jag gillar så borde jag kanske inte svara lika undvikande som jag brukar. De kanske bara vill veta vad det är som får mitt dopamin att flöda?

Scorponok på Spotify!

HELL YEAH!

Fram tills nu har jag varit tvungen att lyssna på Scorponok-låten från Transformerssoundtracket på YouTube. Den har fungerat som min pepplåt som jag lyssnar på när jag vill känna mig stark och oövervinnerlig (och det vill jag nästan hela tiden.)

Nu behöver jag inte förlita mig på YouTube längre utan kan istället lyssna på den underbara låten i Spotify istället. Det gör att jag kan mixa in den med andra låter som får mig att känna mig oövervinnerlig.

Låten är väldigt trallvänlig. När jag snör på mig mina skor och tar på mig min rock som gör att jag ser ut som Jason Bourne brukar jag nynna på den, gå med mycket bestämda steg och känna mig hur cool som helst.

(Partiet som jag nynnar på är mellan 2:32 och 3:20 i Spotify-versionen och mellan 1:05 och 1:50 i YouTube-versionen.)