I huvudet på Lady Liberty

Pappa hittar gamla bilder i förrådet.

Jag kommer ihåg när den här bilden togs. Jag och pappa var i New York och skulle besöka frihetsgudinnan. Vi tog oss ner till kajen för att ta färjan till Liberty Island men blev informerade att klockan var så mycket att vi inte skulle hinna besöka statyn innan den stängdes för dagen.

Vi bestämde oss för att ta första färjan dagen därpå istället.

På grund av jetlag försov vi oss och blev sena till färjan. I färjkön blev vi osäkra på om vi skulle få plats, men lyckades klämma in oss. Vi var de sista att kliva på färjan blev de första att kliva av. Det innebar att vi inte hade någon framför oss på vägen till frihetsgudinnan och kunde promenera genom alla kö- och säkerhetssystem.

Jag kommer ihåg hur vi började klättra upp för trapporna i statyn. Jag blev trött snabbt, såg mig omkring och blev förvirrad.

— Pappa, jag trodde Frihetsgudinnan var gjord av koppar, sa jag.

Då hade vi inte ens tagit oss igenom fundamentet statyn står på.

När vi kom upp i själva statyn övergick betong i koppar och den stora trappan byttes mot en dubbel spiraltrappa (en som gick upp och en som gick ner insnurrade i varandra). Efter en klättring som kändes oändlig var vi äntligen uppe i huvudet.

Det kändes som att vara i en ubåt. Det var trångt och mest coolt för att det kändes så märkligt. Det var där pappa tog den där bilden han hittade i förrådet idag.

På väg ner stannade vi vid statyns fot och klev ut för att beundra Manhattans silhuett. Ute i den friska luften la jag märke till kösystemet vi gått igenom fyrtio minuter tidigare. En tredjedel från slutet av kön hade någon satt upp en skylt med texten 4 hours from here.

Då kände jag mig väldigt tacksam över att vi försovit oss.