Jag är på så sjukt bra humör idag. Jag är utvilad och jag lyssnar på en spellista som varit förlorad och den är helt underbar. Jag sitter här och bara njuuuuter.
På Emils fest i lördags var det någon som bytte till en låt som jag tyvärr glömt bort vilken det var. Spelar ingen roll. Reaktionen hos oss som lyssnade var inte direkt positiv.
— Man måste lyssna minst tre gånger för att den ska bli bra, fick vi höra.
Nu när jag sitter här och njuter funderar jag på om det kanske är så med all musik. Kanske inte. Malin fick Jack Sparrow på hjärnan efter första lyssningen (fast hon säger sig inte tycka att den är "bra", så jag vet inte).
Åhh.. den här musiken alltså. Jag kommer ihåg att jag undrade om det var meningen att jag skulle tolka in något av texterna. Då fick jag ett diffust typ "jag visste att du skulle tolka in sånt i det där" till svar.
Jag tror att det är dumt att ta för mycket bokstavligt. När Neon Trees sjunger
Oh ohär det förmodligen inte en kärlekssång skriven till en riktig kannibal utan en metafor för något helt annat?
What are you waiting for
Take a bite of
My heart tonight
Jag kan i och för sig se framför mig hur Neon Trees är typ några gladmongon i en sekt som inte vill annat än att bli uppkäkade av kannibaler. Oavsett blir jag glad. Och det är typ det som räknas.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar