Klockan hade passerat tre och jag satt och sov på nattbussen på väg hem när jag blev väckt av en söt tjej som satt bredvid mig."Har du någon tjej?" undrade hon.
"Nej" svarade jag trött "har du?"
När jag klivit på bussen hade det bara funnits en plats, den bredvid tjejen, men nu var det bara halvfullt i bussen och sätena på andra sidan mittgången var lediga.
"Vill du sitta ensam?" frågade jag. "Jag kan flytta mig om du vill ha mer utrymme!"
"Nej" svarade hon. "Varför skulle jag vilja ha det?
Jag ryckte på axlarna.
Hon sa att hon ville ha hjälp med att leta igenom sin väska.
"Här, kan du hålla i dessa?" hon räckte mig några anteckningsböcker som var täckta av smink.
"Eh.." svarade jag och tog emot böckerna, jag hade inte så mycket val och jag förstod inte riktigt vad det var vi letade efter.
Hon hittade några några karameller längst ner i väskan.
"Åh, titta!" sa hon och sken upp. "Vill du ha?"
"Eh.." svarade jag.
"Varsågod!"
Hela hennes ansikte var bara ett enda stort leende när hon räckte mig karamellerna. Sen fiskade hon upp sin mobil ur väskan.
"Den är riktigt bra tycker jag" sa hon "mobilen alltså."
Hon försökte visa hur man skrev SMS på den.
"Men den är lite svår att använda när man är full."
Hon fnissade till, bet sig i läppen och tittade på mig. Jag gav henne en trött blick.
Hon fortsatte rota i väskan. Allt var täckt av smink.
"Min pojkvän svarar inte" sa hon.
Jag gjorde mitt bästa för att inte verka direkt otrevlig.
"Om han inte svarar så vet jag inte vad jag ska göra. Då har jag ingenstans att sova. Då är det krig."
Hon avbröt sitt rotande i väskan och tittade upp på mig igen. Det var som att hon sökte efter något i min blick.
"Jaha?" sa jag.
"Det är så jävla dåligt. Om jag gör nått så får jag en massa skit för det, men om han gör samma sak så händer inget."
Jag var nära att fråga vad det var för grejer som hon ville göra som hon skulle få skit för men orkade liksom inte riktigt formulera orden till en sammanhängande mening.
"Du borde inte ta sånt" sa jag "du är bättre än så och om din pojkvän inte inser det är det hans eget fel, inte ditt."
Hon log och bussen stannade.
"Här ska jag av" sa jag och reste mig. Jag vände mig emot henne.
"Jag hoppas att allt ordnar sig med din pojkvän. Vill inte se dig kriga. Sov gott."
Hon gav mig en liten häpen blick när jag klev av. En sån där blick som fulla människor får om man trollar för dem.
Jag hoppas att det ordnar sig för henne. Vem hon än var.
