Last breath

Nattbussen hem

Klockan hade passerat tre och jag satt och sov på nattbussen på väg hem när jag blev väckt av en söt tjej som satt bredvid mig.
     "Har du någon tjej?" undrade hon.
     "Nej" svarade jag trött "har du?"
     När jag klivit på bussen hade det bara funnits en plats, den bredvid tjejen, men nu var det bara halvfullt i bussen och sätena på andra sidan mittgången var lediga.
     "Vill du sitta ensam?" frågade jag. "Jag kan flytta mig om du vill ha mer utrymme!"
     "Nej" svarade hon. "Varför skulle jag vilja ha det?
     Jag ryckte på axlarna.
     Hon sa att hon ville ha hjälp med att leta igenom sin väska.
     "Här, kan du hålla i dessa?" hon räckte mig några anteckningsböcker som var täckta av smink.
     "Eh.." svarade jag och tog emot böckerna, jag hade inte så mycket val och jag förstod inte riktigt vad det var vi letade efter.
     Hon hittade några några karameller längst ner i väskan.
     "Åh, titta!" sa hon och sken upp. "Vill du ha?"
     "Eh.." svarade jag.
     "Varsågod!"
     Hela hennes ansikte var bara ett enda stort leende när hon räckte mig karamellerna. Sen fiskade hon upp sin mobil ur väskan.
     "Den är riktigt bra tycker jag" sa hon "mobilen alltså."
      Hon försökte visa hur man skrev SMS på den.
     "Men den är lite svår att använda när man är full."
     Hon fnissade till, bet sig i läppen och tittade på mig. Jag gav henne en trött blick.
     Hon fortsatte rota i väskan. Allt var täckt av smink.
     "Min pojkvän svarar inte" sa hon.
     Jag gjorde mitt bästa för att inte verka direkt otrevlig.
     "Om han inte svarar så vet jag inte vad jag ska göra. Då har jag ingenstans att sova. Då är det krig."
     Hon avbröt sitt rotande i väskan och tittade upp på mig igen. Det var som att hon sökte efter något i min blick.
     "Jaha?" sa jag.
     "Det är så jävla dåligt. Om jag gör nått så får jag en massa skit för det, men om han gör samma sak så händer inget."
     Jag var nära att fråga vad det var för grejer som hon ville göra som hon skulle få skit för men orkade liksom inte riktigt formulera orden till en sammanhängande mening.
     "Du borde inte ta sånt" sa jag "du är bättre än så och om din pojkvän inte inser det är det hans eget fel, inte ditt."
     Hon log och bussen stannade.
     "Här ska jag av" sa jag och reste mig. Jag vände mig emot henne.
     "Jag hoppas att allt ordnar sig med din pojkvän. Vill inte se dig kriga. Sov gott."
     Hon gav mig en liten häpen blick när jag klev av. En sån där blick som fulla människor får om man trollar för dem.
     Jag hoppas att det ordnar sig för henne. Vem hon än var.

iPhone 4L

Överraskning på morgonkvisten

"If I see ya tomarrow, I'll draw ya a map!" det var det sista Elisa sa till mig innan hon haltade tillbaka till sitt motellrum igår kväll.

Hon hade börjat vårt samtal med att berätta att Hudson River, som rinner bara några hundra meter härifrån, minsan var en fjord och inte vilken fjord som helst. "It's larger than any fjord in Sweden or Denmark or Norway!"

Hon gav mig också en sten. En sten som jag glömde utanför vårt rum när jag gick och la mig.

När jag vaknade imorse och stod följande precis utanför dörren.

Det är två koppar kaffe, stenen jag glömt utanför rummet, två lokala kartor som borde vara mycket lättare att följa än översiktskartan vi använder och en lapp med texten:

"Call me Elisa.
Safe home!
To 'Prince' Albert & Family"

Jag tycker att det är lite gulligt. Överraskande, men gulligt.

Vi får se vilken väg vi tar till Newark idag, kanske besöker vi Sleepy Hollow eller kanske The Rockefeller Estate, oavsett får jag uppdatera bloggen med allt crazy som hände innan jag träffade Elisa senare.

Motellets märkliga madame

Jag skulle egentligen publicerat nästa del av reseberättelsen idag, från i onsdags när vi åkte genom Rhode Island, men det får vänta.

Jag sitter utanför rummet till motellet med datorn i knät, det är enda platsen där Wifi-uppkopplingen fungerar, och trots att jag suttit här i över en timme har jag inte åstadkommit någonting alls.

En kvinna som bor tre rum bort började prata med mig. Hon är en sån där kvinna som man brukar kalla för en "crazy cat lady", fast utan katter. Hon heter Elisa och är 52 ("I'm much older than your father!" sa hon till mig). Hon har konspirationsteorier om ALLT. "I'm a writer, I get my news from all sorts of sources!".

Hon har berättat om vilka platser vi borde besöka imorgon innan vi far ("You could go to Sleepy Hollow!") vad vi ska undvika ("Lock the doors to your car, and don't ever stop when you're in Newark!") och till och med gett mig en sten. Äkta kvarts påstod att det var. Hon hade hittat den på sin tomt och gett den till mig.

Hon är övertygad om att Titanic sänktes för att arvtagarna skulle få massa pengar. Och att de barn som försvinner och/eller dör i USA dödas av sina mammor som har Munchauser Syndrome. Och att IMDB har fel om vem som spelade Kung Arthur i Excalibur från 1981. Och att engelska är mycket svårare än ryska för att "Sandwich" kallas "Hogie" eller "Sub" beroende på var man befinner sig.

Hon tycker att svenskar är "Tall, blonde, blue-eyed and gorgeous, like you!" och har försökt para ihop mig med en annan gäst på hotellet. Och hon blev MYCKET imponerad av mitt "Royal name". Om vi ses imorgon ska hon rita en karta till mig.

Som ni förstår får den vanliga reseberättelsen vänta. Det har hänt mycket. Highlights inkluderar vithajar, reportrar och blåljus, men mer om det i senare inlägg