[Språknörderi] Egenkligen är jag inte kicklig

Vissa svenska ord är jobbiga att uttala, de har konstiga ljud gör att tungan liksom vrickar till sig när man försöker. Idag tänkte jag titta närmare på en språklig genväg en del tar.

Jag är en nörd så jag log för mig själv när jag fick anledning att använda tungvrickaren västkustskt i ett blogginlägg förra veckan. Jag är också lite av en språkelitist som sneglar nedlåtande på de som envisas med att säga ressigör, sweitsch eller pogram. Mest av allt är jag dock en nyfiken grubblare.

Favorittungvrickaren

Just nu är mina språkliga känselspröt på helspänn. Jag har börjat umgås med ett 'kavia:r'- och 'chex'-ätande gäng som fått mig att bli mer medveten om hur olika vi uttalar ord.

Ta orden 'egentligen' och 'kittla'. Det händer att fomenet /tl/ byts mot /kl/ så det blir 'egenkligen' och 'kickla'. Men hur kommer det sig? Min gissning är att det beror på att fonemet /tl/ är jobbigare att uttala än /kl/.

Om /t/ och /l/ hamnar i olika stavelser, som i ordet 'flyttlass', uppstår inte samma problem. Delar vi upp 'egentligen' i stavelserna e-gent-lig-en, så att /tl/-fonemet delas mellan två stavelser blir det lätt att uttala, men om det är uppdelat som e-gen-tlig-en blir det svårare, speciellt eftersom övergången mellan /n/ och /kl/ är enklare än övergången mellan /n/ och /tl/.

Jag framförde ett tanke-experimentet på jobbet på väg till lunchen, vilket fick en hungrig kollega att bli irriterad. Jag föreslog att vi skulle dela upp 'kittla' och 'kickla' så /la/ hamnar för sig. Då får vi (med lite liberal stavning) shit-la och chic-la. Vi får ignorera originalstavningen av ordet och bara titta på de nya orden. Om det var så att ordet chic används oftare än shit så borde chic-versionen kännas mer naturligt.

Den stora frågan?

Men i mitt umgänge används shit oftare och 'kittla' med /tl/ är vanligare än 'kickla', vilket förmodligen har mer med stavningen av 'kittla' att göra än någon koppling till shit eller chic.

Anledningen att jag tog upp det var att jag gått och ordat 'shit-la' och 'chic-la' för att känna hur det känns med tungan i munnen och jag ville vädra mina funderingar. Problemet är dock att /kl/-versionen av 'kittla' inte är lika vanlig som /kl/-versionen av 'äntligen', så mitt exempel var förmodligen inte det bästa, speciellt inte precis innan lunch.

Anledningen till att vi använder /kl/ istället för /tl/ tycks hursomhelst vara att det är enklare, så det känns skönt att änkligen ha fått reda ut det. Det betyder att jag egenkligen inte behöver titta snett på de som säger fel. För nu vet jag varför.

Jag har en annan kollega som hävdar att 'fläskkocklett' var något hon åt när hon var yngre. Eftersom kot-lett har /t/ och /l/-fonemen i olika stavelser förstår jag inte riktigt varför det blev ett så stort problem. Kanske kan det vara så att olika personer har olika svårt att artikulera /tl/ oavsett om de står i olika stavelser eller ej.

Hur uttalar man ananas på engelska?

Olika saker motiverar oss att söka kunskap. Det kan vara nyfikenhet eller den där snopna känslan av att ha blivit lurad.

Av den senare anledningen kommer jag aldrig att glömma vad ananas heter på engelska.

Det var ett enkelt trick och därför extra irriterande att jag gick på det. Jag hade precis börjat lära mig engelska när en jämnårig frågade hur man uttalar ananas på engelska. Uttalas det med betoning på första eller andra a:et?

Jag testade att säga ananas och anaanas, inget lät särskilt bra, så jag chansade på en.

"Den här är det nog!" 

Pojkens entusiastiska leende växte till ett hånfullt asgarv.

"Det heter pineapple, inte ananas dummer!"

Jag kände mig korkad. Att jag gick på den lätta. Självklart heter det pineapple. Det vet ju alla.

Nu hör det till att jag (1) var världens sämsta förlorare är en rätt dålig förlorare (2) är ganska långsint. Så nu när jag kom att tänka på den här historien tänkte jag att jag skulle kolla upp vad ananas heter på andra språk än engelska.

Ananas heter ananas eller något väldigt likt ananas på bland annat albanska, arabiska, azerbajanska, baskiska, bosniska, bulgariska, catalan, danska, haitisk kreol, holländska, esperanto, finska, franska, grekiska, hebreiska, hindi, isländska, italienska, kroatiska, latin, letiska, litauiska, lingala, manx, malajsiska, norska, persiska, polska, portugisiska, rumänska, rwanda, ryska, serbiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, turkiska, tyska och ungerska.

Nu är det som sagt alltid inte exakt ananas, men har man grundläggande kunskaper i ett av dessa språk kan man oftast chansa på rätt form (i Frankrike heter det till exempel inte ananas utan l'ananas). I vissa latinska språk används ordet piña synonymt med ananas, vilket förklarar varför det heter Piña Colada.

Så jag kanske inte var så korkad som trodde att det hette ananas även på engelska. Tvärtom är det som vanligt engelsmännen som är korkade.

Anledningen till att britterna kallar det för pineapple är att det var originalnamnet de gav kottar 1398, när de senare upptäckte ananasen som ser ut som en stor saftig kotte fick den samma namn. Kotten (som inte alls är lika smaskig) fick namnet pine cone för att inte blandas ihop med ananasen. Att alla andra kallar det för ananas beror på att den kallades för nanas (betyder typ "utsökt frukt") i Brasilien där frukten härstammar.

Äter man för mycket färsk ananas, vilket jag tenderar göra när jag får chansen — färsk ananas + bacon = perfekt frukost (i alla fall i några dagar) — så kan man uppleva en strävhet i munnen. Det är inte en allergisk reaktion utan snarare en känsla av att proteinet i din mun förtärs av enzymet bromelin som finns i färsk ananas.

Frihetlig, frihetligare, frihetligast

Jag försöker läsa Maud Olofssons debattinlägg om... jag vet inte riktigt vad det är om. Maud använder sig av hittepåord som gör att jag inte kan läsa vidare.

Ni kan läsa hela debattartikeln här, eller bara första stycket som jag fastnar på här under.

När Sverige går till riksdagsval 2014 har Alliansregeringen lett landet i närmare 3.000 dagar. Efter att Socialdemokraterna i decennier har satt sin prägel på det svenska samhället är vi på väg att skapa ett grönare, frihetligare och öppnare Sverige.

Det är ordet frihetligare som jag fastnar på. Är det verkligen ett riktigt ord? Det känns som ett hittepåord som oändligare, unikare eller dödare. Det är också ord som faktiskt används, trots att de inte borde ha någon funktion.

Hur kan något vara mer eller mindre oändligt, unikt eller dött och således vara oändligare, unikare eller dödare än något annat? Det borde inte gå! Trots det används orden.

Biblioteket var det första vykortet från en värld så mycket oändligare än den jag dittills mest gett fingret åt. 

Ett vykort från världen
Bob Hansson, Ordfront.

eller

– Det är en ovanlig syn. Det kan ha att göra med att det var så tjockt med folk att det inte gick att göra på något annat sätt. Men det kan vara unikare än så, säger Jonas Svensson, islamolog vid Linnéuniversitetet och Högskolan i Halmstad som doktorerat på kvinnors mänskliga rättigheter och islam.

Islamolog. ”Inte troligt att det som hände i Iran upprepas i Egypten.” 
Peter Letmark, Dagens Nyheter

eller

Den kan vara dödare än Monty Pythons döda papegoja och ändå leva igen.

Stendöd bakterie lever upp igen
Peter Sylwan, Svenska Dagbladet

Och om orden används av Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och självaste Maud så måste de ju vara riktiga ord. Eller?